Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - III. Om folkets tillstånd och lefnadssätt samt landets beskaffenhet m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL NÄRVARANDE TID. 411
Förlag är ett ord, som efter all min öfvertygelse i sin
verkan lagt grund till den mesta nöd, som både i förra och
nyare tider tryckt bergslagen. En bonde, så länge han
förnuftigt får råda sig sjelf, plöjer sin åker, säljer sin vara och
blir ingen man skyldig, men en bergsman måste hafva förlag,
ty dervid är han uppfödd och derförutan bör han icke dö,
änskönt enka och barn och hela egendomen ofta skola betala
laget !).
Förlag kallas ett slags lån, som bergsman får af borgare
eller bruksegare till sitt tackjerns tillverkning. Inrättningen har
utan allt tvifvel från början varit gjord i god afsigt, men
missbruk skämmer allt, och en så lätt tillgång till penningar och
varor har i bergslagen som på bondbygden skämt bort mången
käck arbelare och förderfvat många hus, som förr bestått med
heder ?).
Första grunden härtill tyckes väl hafva blifvit lagd, då
riksregeringen den 18 Aug. 1634 gaf Filipstads borgerskap
frihet att skaffa sig bördsrått och lösa de hyttor, der
bergsmännen ej arbeta, utan sälja skogen; ty ehuru
<bergsmansegendomarne sedan blefvo tagna i en högre kungsfrid,
som vi framdeles få se, så finner man dock, att våra
bergsmän råkade då och då i någon slags förlagsskuld”), innan den
1) Man har exempel, att bergsman skjutsat till Filipstad och haft der
intet annat att uträtta, men ändå gått till förläggaren och hemtat några varor
af det skäl, att det är så förd... försmädligt att aka hem i en tom släde.
?) Detta hade den i så många delar skarpsynta Polhevim längt förut sett,
då han i sitt betänkande ang. oeconomien och commercien vid riksdagen 1720
yttrat sig sålunda: »Till att så mycket snarare kunna finna, på hvad sätt
utländingarne kunna köpa hela Sverige under sitt ok, utan att dess innebvyggare
skulle kunna märka det förut, så vill man här andraga för ett exempel, hvad
med Filipstads bergslag isynnerhet skedt är, hvilken i begynnelsen berodde af
sig sjelf och njöt sin frihet efter en rätt egares rättighet. Men hvad hände?
När några stapelstadsboar fingo begärelse till samma jernverk och ej fingo köpa
det för reda penningar af de förståndiga sjelfva, så handlade de detsamma af
deras enfaldiga anhöriga åt sig för allehanda hastigt förgängliga varor förmedelst
en öppen credit, hvarigenom den enfaldiga hopen till en kort tid fick sitt nöje,
men deremot försatte sig och de sina uti yttersta armod, så att barnen måste
tjena för gemena arbetare vid de verk, sow deras föräldrar suttit välbehållna
brukspatroner vid». Detta måste man dock förstå gradatim (= steg för steg;:
Torva Leena Lupum sequitur, Lupus ipse Capellam.
8, Detta syns på åtskilliga ställen i de äldre häradsdomböckerna,
hvarför ock landsh. Liljecrona på ett urtima ting i Filipstad den 13 Aug. 1683
ibland flera för bergslagen nyttiga mål stadgade, att »om någon borgare stämde
bergsman för skuld, skulle han före tinget liqvidera hos bergmästaren eller någon
annan god man».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
