Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - III. Om folkets tillstånd och lefnadssätt samt landets beskaffenhet m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL NÄRVARANDE TID. 417
Dessutom har bergslagen att trygga sig vid riksdagsresol.
på allm. besv. 1723 $ 77, som stadgar, att "fast de uti bergs—
lagen uppå stubb- och röjselrätt utfallna gamla fastebref icke:
förmå tillegna åbon skattemannarätt, emedan hemmanet är
krono, får dock bergsmannen arfvinge efter arfvinge genom:
kungl. förordningar det besitta, äfvensom någon skattebonde,
så länge bergsbruket hålles vid makt och till kronan utgöres:
dess rätt. Vill ock någon drifvande bergsman lösa sitt hemman.
till skatte, stånde honom fritt.”
Skogen till hyttorna har allt ifrån drottn. Christinas tid’
varit tagen i hägn enligt regeringens derom utgifna
förordnin-gar !). Icke mindre har kungl. bergscollegium haft öm vårdnad.
om vår bergslags skogar ”).
k >
läggaren skylle sig sjelf. som låtit skulden gå högre, än han kunde få henne:
betald». Deremot tillåter K. Maj:ts nådiga förordning om gäldbundna
bergsmäns egendomar af den 5 Oktob. 1772 förläggare, att »efter 2
förutgångna auktioner behålla egendomen emot insättningssumman, om ingen
bergsman bjuder öfver; dock att bergsmansståndet har lösningsrätten, och stånds-.
person skall fullgöra alla de skyldigheter, som en bergsman vid
bergsbruksdriften åligga». Vid allt detta skall likväl gäldbunden bergsman enligt
berg-mästarns intyg af kungl. bergscollegiet afsättas, sedan redet är uppbrukadt och
han njutit fardag till godo (förlagsordn. 1748". Bergsmännen lefva nu i den
öfvertygelse, att, »om en förläggares lystnad faller på en egendom, kan han lätt
göra sin fordran så stor, att ingen bergsman kan bjuda med honom; att han.
på sådant sätt kan bana sig väg till hela hyttan; att bergslagen så kan gå.
under, men kronan tillika lida i samma mån, emedan hvarje förnuftig lär lätt
finna, det ingen torpare sköter en annans egendom och skog med den spar-:
samhet och hushållning, som om det vore hans egen» (bergsl. underd. ansök.
1775).
) 1 När skog fälles till svedjeland, skall befallningsmannen genom
godemän gifva utsyning, men ej på ungskog, som ej duger att kola, hvilken
förbjudes vid 40 mark (häradsdomb. 1648 och 52). Ar 1655 pliktade många
för olofligt svedjande (1. c.). Björk- och aspskog förbjudes till löftag, men
tilllåtes att hugga till kolning i Juni månad och getebarr förbjudes vid 40 mark
1. ce. 1671".
( ?) »påminnandes Eder, att en stor del af Edert embetes plikt består deri,.
att I dragen god och tjenlig försorg om skogarnes bevarande i bergslagen och
att, der sådant försummas, I ladden på Eder stort och svårt ansvar»; thy skulle
ingen få lemna högre än !/> alns stubbe vid 40 mark (bergscoll. br. till bergm.
J. Schnack den 13 Oktob. 1685). För skogarnes besparing blefvo 2 hyttor
och 21 härdar utdömda 1689, Filipstad 1695 och 8 masugnar 1738. För
skogens och grufvornas skull hafva åtskilliga kungl. commissioner blifvit hållna i
bergslagen: år 1642 af R. R. och presid. C. Bonde; 1670 af assessor
Canter-hjelm; 1672 af assess. Stjernhjelm: 1677 af landshöfdingen assessor
Canter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
