- Project Runeberg -  Beskrifning öfver Värmland : afdelad i sex tidehvarf : tvänne under hedendomen och lika många under påfvedömet och lutherska tiden : jemte en kort inledning om landets läge, namn, vattendrag, bergsträckningar, skogar m.m. /
440

(1898) [MARC] Author: Erik Fernow - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - IV. Om höfdingar, öfverstar, lagmän, fogdar, biskopar m. m.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

440 LUTHERSKA TIDEHVARFVET

16. Jägmästare i Värmland.

Anders Molithaeus 1674, + 1691 [1].

Hans Christoff. von Lossou 1692. Kapten.

Erik Hasselström.

Georg Uggla, Hofjägmästare.

Herman Bellström, Öfverjägmästare.

Anders Aronsson, † 1777.

Eric Sparrskjöld, Hofjägmästare, R. S. O.

17. Bergmästare.

Sten Andersson i Linde 1637.

Erik Johansson vid Helleforsen 1656.

Anders Kenzell, tillika Borgmästare i Filipstad, 1672.

Jonas Schnach 1680.

Johan Ceder 1685.

Henrik Scheffer 1690.

Sven Fagg 1694.

Johan Kjellman 1695.

Gustaf Norn 1714 [2].

Pehr Bark 1719.

Nathanel Ekman 1722.


[1] Molithaeus stod i stor nåd hos kon. Carl XI, som gaf honom
Grimsbohl i Glafva till everldlig ego. När konungen anstälde jagt omkring Kungsör,
fick gerna Molithaeus bud efter sig. En gång har händt, att en stor björn
rusade emot konungen, hvarvid alla blefvo förskräckta; men konungen fälde
honom och skröt deraf för Molithaeus, som då på skämt vågade svara: Ja,
Ers Maj:t hade fått se, huru det gått, om ej mina bitjetäfvor
(björnhundar)
hade varit.

[2] Norn eger ett odödligt beröm af bergsfolket för både stor insigt och
godt hjerta. När de bästa af Nordmarks grufvor voro på väg att gå ut,
gjorde han genom sina anstalter, att de fingo åter gå upp ur djupet på
väggarne att arbeta och vunno mycken malm, hvarför bergslagen till erkänsla bjöd
honom en pelare i grufvan; men han svarade: Kungen lönar mig, mina gubbar,
behåll det I hafven; jag bör ändå göra min syssla. Derför blef ock en allmän
sorg, när han i sin bästa ungdom föll ned af ställningarne på den
bergmästarbyggning, som han lät bygga 1719 och hvilken brann upp 1775, och bröt sig
till döds. Ibland annat heter det i hans grafskrift:

I Värmer! träden fram och låten Er nu höra,
Jag vet hans värda lof blir ej af eder glömdt,
Ty han er bergslag har med all rättvisa dömt
och för dess välfärd ej försummat ordet föra.
I ha’n med nöje sett
Att i hans värf och embetssysslor lyste
Förstånd och moget vett,
Och att han i sitt bröst ett redligt hjerta hyste.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:36:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyfernow/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free