Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - VII. Om krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 LUTHERSKA TIDEHVARFVET
gjorde de utom skansen vidt och bredt de fattiga gränsboarne
stor skada med plundrande, härjande och brännande.
Följande året 1676 gjordes å vår sida större anstalter
till försvar och motvärn. Ett läger sammandrogs på
Dahlsland, dit hvar fjerde man af Näs härad i Augusti måste
begifva sig. I samma månad utskrefs hvar tredje man i
bergslagen, Dalbybönderna bygde sig en skans vid Persby och en
hop fartyg utrustades i Venern, öfver hvilka stadsmajoren i
Stockholm, Didrik v. Ejsen, fick högsta befälet, men
öfverkrigsdirectorium i Värmland hade riksdrotsen, Thord Bonde, 1677.
Från långliga tider har gränsallmogen brukat att vid
ofredstillfällen uppställa vakt i de närmaste gränsen liggande byar
och pass, att derinom föra all sin lösegendom i förvar. Så.
gjorde de ock nu. Bönderna i Helgboda, Bortan och flera
byar trodde sig säkra med sin boskap och sin öfriga egendom,
då de förde den till Gränsjön, ett längre från gränsen liggande
skogshemman i Gunnarskog. Men de norska, som dock ej
utgjorde någon ordentlig trupp krigsfolk, utan en ströfvande hop:
af bönder eller husmän, funno tillfälle att smyga sig förbi
gränsposten och till Gränsjön. Der gjorde de sig ett gladt
gästabud, och, när de drogo tillbaks, drefvo de med sig 140 stycken
stor boskap (7 tjog fullvuxna Naut”?), togo med sig all mat,
spanmål och kläder. Och som de vid återfärden måste gå
genom Bortans gård. der bönderna, icke väntande några sådana.
besök, voro bortfarna till sin säter att berga hö, blef en bonde
Per Håkansson, som af en händelse var hemrna vid gården, af
dem ihjälskjuten, fenstren på två tredjedelar af detta vidlyftiga.
hemman borttagna, skåp och dörrar sönderhuggna. Våra
fingoderför ingen annan hämd, än att en finne sköt en norsk till
döds, hvilket ställe i gården än uppvisas.
Men detta var ändå någorlunda drägligt ondt för
Gunnarskogs socken. Lotten blef än värre för Eda. Der blef större
delen af gårdarne i grund förderfvade af fienden, och dem han
ej kom åt, måste erfara ej mycket bättre öde af våra egna.
Hvar det bar åt, bortröfvades stora och små kreatur, hästar:
och allt dödt, som nyttigt var och med någon beqvämlighet
kunde bortfraktas. Som exempel får jag nämna: i Morast
1) Så lyder allmogens utsago, som bestyrkes af Jössehärads domb. 1678.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
