Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - VII. Om krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5092 LUTHERSKA TIDEHVARFVET
I Fryksdalen stod ock vakt vid gränsen under fänrikens,
Erik Klemetsson, befäl; men detta kunde ej hindra, att ju
många hemman blefvo plundrade och sköflade, silfver, penningar,
gevär, spanmål och boskap borttagna !). Så slug var fienden,
att han helst passade på, när de svenska hade sina böndagar,
ty då visste han, att mesta folket var till kyrkan.
Fryksände socken var den enda i Fryksdalen, som stötte
intill Norge, och Gräsmark gick så nära, att endast en liten
kil af Gunnarskog skjuter deremellan. Men utom den olägenhet,
som båda dessa socknar hade af så nära granskap med sin
fiende, kom ännu en annan från deras egna grannars sida.
De måste ensamma hålla vakt vid gränsen utan någon den
ringaste hjelp af de öfriga tre socknarne, hvaröfver de ock
billigt klagade vid häradstinget 1678.
Elfdals härad bygde sig en egen skans vid Persby i Dalby,
der de sjellva höllo vakt, lönade vaktmästare och skrifvare och
undandrogo sig ändå ej att ligga vid Eda skans. Om detta
var orsaken eller något annat, så blef veterligen icke mer än
en gård i häradet, Wiggen kallad, plundrad af de norska, som
till stort antal hade der infallit. Några utlefvade folk hjelpte
de dock till att blifva unga på nytt, liksom prins Asmund
hjelpte käringen i England (Rolf Götr. saga sid. 239).
Om Nordmarks härad, utom Jernskog och Skillingmark,
som förr äro nämda, har jag ej fått någon kunskap mer än,
att i slutet af kriget brände de norska Holmedals prestgård och
plundrade kyrkan ”).
och höggo de buken sönder, så att tarmarne gåfvo sig ut. Sedan släppte de
honom och han hade fått tillfälle att komma hem med litet lif, då någon var
så behjertad, att han tvättade tarmarne och lade dem i så god ordning han
kunde tillbaka igen i sitt rum, hvarefter magen hopsyddes och karlen skall
hafva lefvat derefter i flera år (nämdem. Brynte Olsson).
1) Många af dessa hemman hafva ej blifvit namngifna, men isynnerhet
blefvo dessa, som alla ledo 1676 och 1677, fritagna från 10 dalers skatten 1679:
Kjellingerud, Hvitkjärn, Gransjön, Wasserud, Ostmark, Mellmark och N.
Lekvattnet i Fryksände, Gräsmark i Sund och Hensgårdstorp i Emtervik.
Våra finnar trodde sig hafva rätt att göra repressalier (= vedergällning) på
norska sidan med åtskilliga infall och ströfverier; men begge kommendanterna
både på Eda och Winger skrefvo derom till länsman Werner och allt röfvadt
blef satt i qvarstad, samt vidare ströfverier förbjudna (Fryksdals domb. 1678).
På torpet Viken under Fjäll i Eda socken har man funnit pilar äfven på sjelfva
träden, hvarmed de svenska dödat några norska.
”; Kyrkoherden Dusinius hade af otidig räddhåga brutit sönder dörrar,
fönsterkarmar m. m. och bortfört med sig allt, som rörligt var. De norskas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
