Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet från 1622 till närvarande tid - VII. Om krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL NÄRVARANDE TID. 507
vidare fort genom Carlstad till Eda skans, der han uppehöll
sig i 3 veckor, dock ej utan att dagligen rida omkring och
utsända partier. Han red ock i följe med några herrar in i
Norge, men fann ej mer der än några obeväpnade bönder ”?).
När hans maj:t kom till Eda fann han för sig en hel här
af beväpnade Värmlandsbönder, dem han dock strax släppte hem”).
Under det att trupperna samlades till nytt inbrott i Norge,
hade hans Maj:t stundom sitt högqvarter i Holmedal?), men
merendels red han emellan Eda och Strömstad en lång och
besvärlig väg, utom det han i Maj och Juni var i Lund.
Vid Holmedal hade konungen det nöjet, att kapten Dahlfelt
och löjtnant Humelhjelm kommo till honom med ett parti norska
soldater, som de tagit till fånga, och underofficeren Samuel
Brask med ett helt grafölslag, som han en söndagsmorgon
öfverrumplat, samt deras hästar och boskap. Ej mindre roade det
honom, då kyrkoherde Florelius berättade, det han, vid
underrättelse om ett parti norskas ankomst, på ett berg hade
uppställt ett par drängar med 2 tomma tunnor, på hvilka de slogo
med händerna, så att det gaf eko i dalarne och skogen såsom
hästskorna synas än, men ingen skulle tilltro sig rida dit efter. Likaså gjorde
H. Maj:t vid Gryttwe i Köla. När herrarne kommo hem från Drefsta, redo
de öfver Christinehamns elf, men isen brast under hertigens häst, då konungen
sprang af sin att hjelpa hertigen upp, men föll sjelf i vattnet, att det stod öfver
midjan tills andra kommo, som hjelpte dem båda.
! Vid Morast hade konungen skilt sig vid:sitt följe och ville rida öfver
elfven, der bräddarne på båda sidor voro ganska branta, men en hustru ropade
till honom: rider ni dit Herre, så rider Ni sista gången; säger du det, min
gumma? sade konungen och red landsvägen bort. Vid Eda skans hade
konungen sitt högqvarter dels i Nolby, dels i Haga och Wäsby, i hvilka 2 senare
gårdar med mycken sorgfällighet förvaras de käril, ur hvilka han spisat (herr
commin. M. A. Svala).
2) Hans Majt frågade bönderna: Hvem har kallat Eder hit? och då
de svarade: våra officerare, sade han: Gån I hem, mina gubbar, och hull i
eder plog, denna saken skall väl jag uträtta sjelf.
3) En söndagsmorgon den 20 April red Hans Majt sjelf fjerde ut ifrån
Holmedal åt Töcksmark längs gränsen och recognoscerade alla poster och passager
på norska sidan, tills han sent om aftonen kom hem. Mändagsmorgon lät han
samla 27 båtar i Stora Lee (icke Lelång såsom doct. Norberg säger), der fyra
personer kunde rymmas i hvar med roddarena. På n:o 1 var konungen främst,
sedan 12 numrerade båtar på hvar sida, hvilka lade ut om aftonen kl. 7 och
gick det väl, tills mörkret om natten skingrade dem, så att konungen måste
landstiga på norsk botten och med en pistol gifva signal till de andra, hvilka med
konungen om morgonen kl. 8 lyckligen kommo till vestra Ed, der Lejonbrink
dagen förut förstört all fiendens tillrustning (D. Norb. 1. ec.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
