Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 9
— Ja? frågar Irgens.
Grande skrattade heller inte, och målaren Milde kunde
inte förstå, att man inte skrattade åt detta. Han ville
slå bort det, han började tala om något annat:
— Du lurade en krämare på konjak, säger du? Du
har alltså konjak?
— För jag sätter Paulsberg så högt, att jag anser
honom ensam i stånd att göra, vad det än skulle vara,
fortfor Irgens med understruken ironi.
Detta hade inte Milde väntat. Han kunde inte motsäga
Irgens i detta, han nickade och svarade:
— Ja, visst, alldeles. Jag tänkte bara, att det kunde
gå raskare med litet hjälp, det vore inte ur vägen, kort
sagt: En stridskamrat. Men jag är fullständigt ense
med dig.
Vid Grand voro de lyckliga nog att stöta på Tidéemand,
en handlande det också, grosshandlare, stor affärsman,
chef för ett ansett handelshus.
— Har du ätit, ropade målaren honom till mötes.
— Ja många herrans gånger, svarade Tidemand.
— Se så, inte något prat. Tar du med mig på Grand?
— Jag får väl ändå lov att hälsa på dig först.
Det blev beslutat, att de skulle titta upp till Irgens och
smaka på konjaken, sedan skulle de gå tillbaka till Grand.
Tidemand och advokaten gingo i förväg.
— Du, det är i alla fall härligt, att vi ha de här
krämarna, säger målaren Milde till Irgens. De gör då sin nytta
ibland.
Irgens svarade med en axelryckning, som kunde betyda
både det ena och det andra.
— Och man besvärar dem inte, när man kommer,
tvärtom. Man gör dem en tjänst, det smickrar dem. Ta
dem litet vänskapligt, drick en liten duskål med dem, det
är nog. Ha ha ha, ja är det inte sant, som jag säger?
Advokaten hade stannat, han väntade.
— Medan vi nu kommer i håg det, måste vi alltså avtala
något bestämt om hippan för Öjen, sade han.
Ja, det var så sant, det hade de så när glömt alle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
