Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Ny jord
på dagen, alldeles utanför mattiden, när han fick det
infallet. Och Tidemand gick i detaljer: sålunda kunde han
inte fördraga att ha en hustru, som öste upp soppan:
kunde väl en kvinna även med den bästa vilja ha någon
aning om, hur mycket soppa han önskade?
Och å andra sidan var fru Hanka en konstnärsnatur,
22 år, förälskad i livet och käck som en pojke. Fru
Hanka hade stora gåvor och varma intressen, hon var den
mest välsedda gäst vid alla ungdomsbjudningar, vare sig
det gällde i salar eller ungkarlskulor, och få eller ingen
motstod henne. Men hon hade inte mycket sinne för
huslighet och matbestyr, det kunde hon inte rå för, det var
tyvärr inte nedlagt i henne. Denna olidliga välsignelse
med ett barn varje år två år i rad gjorde henne ocksä
alldeles förtvivlad; Herregud, man var ju inte mer än
barn själv, full av blod och oförnuft. man hade sin
ungdom framför sig. Hon lade band på sig en lång tid, det
gick till slut så långt, att den unga frun låg och grät om
nätterna. Men efter den insikt, det äkta paret äntligen
kom till i fjol, behövde inte fru Hanka lägga några band
på sig mera...
Tidemand steg in i lagerhuset. En kall och syrlig lukt
av sydländska varor slog honom till mötes, av kaffe och
olja och vin. Höga travar av trälårar, buntar av kanel,
insydda i bast, frukt, ris, kryddor, berg av mjölsäckar,
alltsammans låg i en bestämd ordning från golv till tak.
I det ena hörnet var nedgången till källaren, där vinfat
med kopparband och årtal skymtade i dunklet och där
väldiga metalltankar, fulla av olja, lågo slumrande i
grundmurad ro.
Tidemand hälsade på alla de arbetande lagerbiträdena,
gick över golvet och kikade genom rutan till det lilla
kontoret. Ole var där inne. Han genomgick ett räknetal
i krita på en trätavla.
Ole lade ögonblickligen bort tavlan och gick sin vän
till mötes.
Dessa män hade känt varandra ända sedan barndomen,
hade gått på akademin tillsammans och delat sina bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
