Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 Ny jord
inte... Tror hon att du är en handske, som hon kan
kasta ifrån sig? Varför sa du henne inte det?
— Det har jag naturligtvis sagt. Men då ville hon
skiljas. Ja. Två gånger. Vad skulle jag då göra? Jag är
inte lycklig nog att kunna rycka mig lös med en gång,
det kommer sedan, om en tid. Hon har förresten rätt,
när hon talar om att vilja skiljas, det är jag som
motsätter mig det, det kan hon förebrå mig. Varför jag
inte sagt henne punkt och slut? Du gode Gud, men hon
ville ju gå! Det sa hon rent ut, och jag förstod det, det
har hänt två gånger. Förstår du mig?
De båda männen sutto tysta en stund. Ole frågade
sakta:
— Ja, har din hustru då... jag menar, är hon kanske
förtjust i någon annan?
— Självklart, svarade Tidemand. Något ditåt
kommer för en...
— Duvet inte vem det är?
— Skulle jag inte veta vem det är! Men det säger jag
inte, aldrig. Jag vet det inte en gång, hur skulle jag
kunna veta det? Dessutom kan hon knappast vara förtjust
i någon annan heller, hur skulle man kunna vara säker
på en sådan sak? Tror du kanske att jag är svartsjuk?
Inbilla dig inte för mycket, Ole, jag förstår då gudskelov
att hushålla med mitt förnuft, efter ringa förmåga. Kort
sagt: Hon är inte, som folk misstänker henne för, förtjust
i någon annan, alltsammans är bara en nyck av henne. Om
en liten tid kommer hon kanske och säger, att vi ska börja
föra hushåll igen och vara hos varann, det är inte alls
omöjligt, säger jag dig, för jag känner henne ut och in.
På sista tiden har hon också varit så glad åt barnen, jag
har aldrig sett någon vara så glad i barn, som hon har
varit på sista tiden. Du skulle titta över till oss någon
gång... Kommer du ihåg när vi gifte oss?
— Ja.
— En någorlunda passabel brud, vad? Inte precis att
förakta, eler hur? Hahaha, vad, Ole? Men du skulle
se henne nu, jag menar hemma, sedan hon blivit glad åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
