Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 Nyjord
storm, båda ivrigt sträckande på benen för att upphinna
henne först. Så komma två småpojkar som prata högt
med cigarretten i munnen och händerna i fickan, och efter
dem ännu ett fruntimmer och till sist åter ett par herrar,
som båda lägga ut för att komma först.
Men nu slår det ena tornuret efter det andra runt om
i staden de tolv långsamma slagen, kaféerna tömmas och
upp från musikhallarna strömma skaror av människor,
som pusta av öl och hetta. Vid kajerna rassla vinscharna
ärnu och droskor skramla över gatorna. Men inne på de
stora kontoren har den ena gamla chefen efter den andra
blivit färdig med sina papper och sitt tänkande, de grå
herrarna smälla igen böckerna, ta sin hatt på hängaren, blåsa
ut lampan och gå hem.
Och Grand släpper också ut sina sista gäster, ett kotteri
som har hållit ut till änden, ungt folk, glada själar. Med
öppna rockar, käpparna under armen och hatten lite på
svaj komma de drivande ned mot lyktan, samtalande högt,
gnolande den sista visan, pstande efter en ensam,
kvarglömd flicka i boa och vitt flor.
Sällskapet vandrar upp till universitetet. De tala om
litteratur och politik, och fastän det inte finns några delade
meningar bland dem, äro de likafullt högst ivriga: He,
var inte Norge ett självständigt land? Nå, hade det då
inte rättighet att uppträda suveränt? Å vänta bara,
presidenten hade lovat att ta sig an saken, dessutom var det
valen... Alla voro ense, valen skulle tala.
Vid universitetet ta tre av herrarna avsked och gå åt
var sitt håll, de två kvarvarande göra ännu ett slag
tillbaka, stanna åter vid Grand och utbyta meningar. Det
är Milde och Öjen. Milde är fortfarande ivrig:
— Pet säger jag: Ger stortinget efter den här gången,
så far jag till Australien. Då blir det omöjligt att stanna
här längre.
Öjen är ung och nervös, hans lilla runda flickansikte
är blekt och trött, han kniper ihop ögonen som en närsynt,
fast hans syn är god, och hans röst är mjuk och späd:
— Jag förstår inte att allt det där kan intressera er så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
