Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjiorda 29
— Ja, där hör ni, Paulsberg säger också att Grande
har börjat att bli lite viktig av sig på sista tiden. Där
hör ni.
Alla voro ense. Paulsberg sade ytterst sällan så mycket;
klok och outgrundlig satt han där och lyssnade utan att
blanda sig i samtalet; han hade allas respekt. Endast
Irgens menade sig kunna hålla honom stången, alltid skulle
han vara framme med sina invändningar.
— Jag förstår inte, att det är något som Paulsberg kan
avgöra, sade han.
Man såg förvånat på honom. Jaså, inte det? Kunde
inte Paulsberg avgöra det? Hehe, jaså, han kunde inte
det, inte? Men vem kunde avgöra det då?
— Irgens, svarade Paulsberg med ironiskt allvar.
Irgens såg bort på honom, de fixerade skarpt
varandra. Fru Hanka trädde emellan, satte sig mitt emot dem
på en stol och började tala med Öjen.
— Hör, ropade hon ett ögonblick efteråt, Öjen vill läsa
sina sista saker för oss, ett par prosadikter.
Så satte man sig tillrätta och gjorde sig redo att höra på.
Öjen hade sina prosadikter med sig, han tog upp dem
ur fickan, och hans händer darrade.
— Ja, jag måste be er vara skonsamma, sade han.
Men då skrattade de två unga studenterna, poeterna med
det maskinklippta håret, och han med kompassen sade
beundrande:
— Ja, ska man vara skonsam mot er, sål Vad ska
man då säga om oss?
Stilla!
— Pet är något som heter Dödsdömd, säger Öjen och
begynner.
Jag har länge tänkt, att om mitt hemliga brott blev
upptäckt...
Tyst!
Ja tyst!
Då skulle jag bli dödsdömd.
Och jag skulle sitta i fängelset och veta med mig själv,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
