Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I groningstider - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 79
nu hade det med sextiofem röster mot fyrtiofyra beslutat
bordlägga frågorna; fem av representanterna hade
plötsligt blivit så svårt sjuka, att de icke kunde deltaga i
voteringen. Milde förklarade att han drog sina färde till
Australien.
— Men du målar ju på Paulsberg? invände Norem.
— Ja, än sen då? Den duken kan jag göra färdig på ett
par dar.
Men nu var det en hemlig överenskommelse att
porträttet inte skulle vara färdigt förrän efter utställningens slut.
Paulsberg hade uttryckligen önskat detta. Han ville inte
vara utställd bland kreti och pleti, han tyckte om
ensamhet, respekt, ett stort fönster för sig själv hos
konsthandlaren. Man kände igen Paulsberg i detta.
Då därför Milde yttrade, att han kunde göra
porträttet färdigt på ett par dagar, svarade Paulsberg kort och
gott:
— Jag kan inte sitta för dig på en tid, jag arbetar.
Därvid blev det...
Fru Hanka hade fått Ågot bredvid sig. Frun hade
genast ropat till henne: Kom hit, ni med skrattgropen,
hit till mig! Och hon hade i detsamma vänt sig till Irgens
och viskat: Är hon inte söt? Å!
Fru Hanka hade även nu sin grå yllekjol och en
nedfallande knypplad krage, hela hennes hals var blottad.
Våren började verka på henne, hon såg litet medtagen ut.
Hon hade ännu spruckna läppar, som hon oupphörligt
fuktade med tungan, och när hon skrattade måste hon
göra en grimas med munnen för de spruckna läpparnas
skull.
Hon talade om för Ågot att hon snart skulle resa ut
till landsstället, och hon väntade och hoppades att hon
skulle få se henne där. De skulle äta vinbär och räfsa
hö och ligga i gräset. Med ens vänder hon sig till sin
man tvärs över bordet och säger:
— Du, medan jag kommer ihåg det, kan du ge mig
hundra kronor?
— He, om du hade glömt det ändå! svarade Tidemand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
