Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I groningstider - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny»y jord 95
en dag, om hon tänkte ruinera mig, bringa mig till
tiggarstaven. Se, det var bara skämt, och jag skrattade
hjärtligt åt det själv. Men det tålde hon inte, hon erbjöd sig
att lämna huset vilken dag som helst, kort och gott:
Skilsmässa. Det har hon hotat mig med många, många gånger,
men den här gången bara på grund av ett skämt. Så sade
jag att jag ångrade mitt skämt och bad om förlåtelse, det
hade aldrig varit min mening att säga, att hon skulle
ruinera mig. Käre Andreas, kan vi aldrig komma ifrån
varandra? frågade hon. Jag vet inte vad jag svarade. Det
var väl inte mycket mening i det, kan jag tro, för hon bad
strax efteråt om min portnyckel, eftersom hon hade kastat
bort sin egen. Och jag gav henne portnyckeln. Så småiog
hon. Skratta lite, sa jag, och hon gjorde det för min
skull och sa leende att jag var ett stort barn... Nu i
gåär morse såg jag henne inte förrän jag kom hem från
kontoret ett litet tag. Hon arbetade fortfarande med
barnens sommarkläder och hon lät mig se alltsammans. Så
tog hon fram sin näsduk, och just i detsamma som hon
drog upp näsduken från bröstet, följde en herrslips med,
en röd herrslips. Jag låtsade som om jag inte sett den,
men jag såg naturligtvis, att slipsen inte tillhörde mig.
Jag kände också mycket väl igen den... Ja, förresten,
förstå mig rätt, jag kände inte igen den så noga, att jag
skulle kunna säga vems slips det var. Det kan gott hända
att det var en av mina egna slipsar också, en av mina
gamla slipsar som jag inte använder längre. Det är en
ren olycka med mig, att jag aldrig kan lära mig att känna
igen mina egna slipsar, jag lägger inte märke till dem...
Så det ordnar sig nog, som sagt. Och går nu min stora
affär bra, så kanske den bringar lycka med sig den också.
Det skulle vara roligt om jag kunde visa henne, att jag
inte är någon dumbom, haha.
De två vännerna samtalade i ännu några minuter,
varefter Tidemand tog vägen upp till telegrafstationen. Han
var full av hopp. Hans stora tanke var den att komma
en kris i förväg, att sitta inne med en kolossal mängd råg,
när ingen annan hade någon. Det skulle nog lyckas! Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
