Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 Ny jord
III.
Tre dagar efteråt mottog Irgens en biljett från fru
Hanka.
Han var nere i staden, träffade några bekanta och slog
sig i sällskap med dem, talade som vanligt ganska litet, men
var på bästa humör. Han hade varit och sett Lars
Paulsbergs porträtt, som nu var utställt i Pilen, mitt i det stora
fönstret, som alla människor måste förbi; det var ständigt
en hop folk utanför. Porträttet var flott och fascinerande,
Paulsbergs parfymdoftande gestalt såg förnäm ut i den
simpla korgstolen, och folk viskade och undrade, om det
var i den stolen han hade skrivit sina verk. Alla
tidningar hade rosande artiklar om porträttet.
Irgens satt med ett glas vin framför sig och hörde
förstrött på vad kamraterna sade. Tidemand var fortfarande
belåten, hans hopp växte dagligen, regnet i Ryssland hade
icke gjort honom modstulen. Nej, ännu steg inte rågen,
men den skulle stiga. Plötsligt spetsar Irgens öronen,
Tidemand talade om sitt lantuppehåll.
— Vi kommer inte att resa ut till vårt landsställe i
sommar, sade han; Hanka tyckte... Jag sa rent ut till min
hustru, att ville hon resa, så fick hon resa utan mig, jag
hade då fått så mycket att ta reda på i affären, att jag
inte kunde vara borta därifrån. Hanka medgav det också,
vi kom överens. Hon reser inte heller.
Så gick dörren upp och Milde steg in. Den tjocka
figuren strålade och ropade genast, övermannad av den
glada nyhet han förde med sig:
— Gratulera mig, folk, jag har vunnit på lotteriet! Kan
ni tänka er, departementet har i sin outgrundliga visdom
beslutat att tilldela mig stipendiet.
— Dig?
— Ja, mig, sade Milde och kastade sig andfådd ner på
en stol. Ni gapar allihop? Detsamma gjorde jag, jag
rår så att säga inte för det, det överraskade mig.
— Har du fått stipendiet? frågade Irgens långsamt.
Milde nickade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
