Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 121
ningar genom dörrarna, virvlande upp sinnesrörelser i
människornas hjärtan där de fara fram.
En herrelös hund stryker med hängande huvud genom
gatorna, nosande efter ett spår och utan att bry sig om
något annat än just detta spår. Plötsligt stannar den,
hoppar upp och tjuter, den har funnit en liten flicka, som
bär omkring tidningar fulla av sjuttonde maj-frihet och
ömhjärtad politik. Och den lilla flickan slänger sin lilla
kropp i alla riktningar, rycker på skuldrorna, stirrar,
rusar iväg från dörr till dörr, den lilla flickan är mager och
klen, hon har danssjuka.
Och kollämparen går vidare med långa, tunga steg över
gatstenarna. Han har förtjänat riktigt bra i natt, de där
svarta kolångarna från England och de många
handelsfartygen från alla världens kanter var i alla fall en
välsignad sak! Hans skyffel är blank och sliten, han
flyttar den över på sin andra skuldra och får den att blixtra
för vart steg, den skriver på gatan bakom mannens rygg,
skriver mot himlen med stora, glimmande tecken, skär
som en sabel och skiner som silver. Och medan
kollämparen lugnt går sin fasta, trampande gång, ser han
verkligen ut som en enda arbetande muskel under de uthängda
flaggorna på gatorna, han trampar och går, trampar och
går. Så stöter han ihop med en herre som kommer ut
genom en port; herrn luktar toddy och ser litet duven ut,
han har sidenfoder i kläderna. Så snart han har tänt
sin cigarr ångar han neråt gatan och försvinner ur sikte...
Men herrn har ett litet runt flickansikte, det är mycket
blekt, mycket fint. Han är ung och förhoppningsfull, det
är Öjen, poeten, de yngstes ledare och föredöme. Han
har varit till fjälls för att rekreera sig, och sedan han kom
tillbaka till staden igen har han haft många trevliga nätter,
vännerna ha firat honom utan uppehåll.
I det han svänger neråt fästningen, möter han en man
som han tycker sig känna igen, han stannar, och mannen
stannar också.
— Förlåt, har vi inte träffat varann förr? säger Öjen
hövligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
