Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 Nyjord
skap och slängde den på sig, hon ville följa honom till
bryggan.
Men just i sista ögonblicket kom Öjen in genom
dörren. Han hade lagt sig till med en röd snodd i pincenén,
och den röda snodden hängde ner på bröstet. Under de
sista veckorna hade hans nervositet funnit nya sätt att
pina honom på, han kunde inte längre räkna annat än i
par: två, fyra, sex, han hade skaffat sig mörka kläder
med ljusa knappar, som föllo i ögonen, och detta lindrade
något hans kval. Sedan var det den svarta, osynliga
snodden i pincenén — kunde man över huvud taget vara
alldeles säker på att man hade någon pincené, när man inte
såg något av snodden? Nu visste han äntligen vad han
hade, idén med den röda snodden hade skaffat honom
lugn...
Den unge mannen kom med andan i halsen. Han bad
tusen gånger om ursäkt, störde han?
— Jag hör att du ska resa, Ole Henriksen, sade han.
Jag fick höra det just nu på gatan, och det gick mig rent
av som ett stygn igenom hjärtat, rent av. Det tjänar
sannerligen inte mycket till att jag strävar och ligger i selen,
det blir ingenting att sticka i munnen för det. Rent ut
sagt, jag kan inte hoppas få min nya bok färdig med det
första, och här står jag. Jag skulle inte prata så
öppenhjärtigt, som Milde också sa till mig i dag: Tala inte om
det, sa han, det är i själva verket att dra fram hela Norge
och dess uppförande emot er. Men vad ska jag göra? Kan
du hjälpa mig ur denna knipa, Ole, så gör det. Om du
kan avvara så mycket?
Ole grep efter nycklarna i fickan och gick till skåpet.
Men han hade lämnat nycklarna ifrån sig, fadern hade
fått dem. Han blev en smula otålig och önskade att Öjen
hade kommit en stund förr, nu stod han ju på språng.
Öjen sade inte ett ljud. Hur mycket skulle han ha? Gott!
Och Ole gav fadern en hastig order.
Men gamle Henriksen öppnade visserligen skåpet och
lade pengarna framför sig, men han ville ha bättre besked,
han började fråga. Och dessutom, var skulle han föra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
