Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 Nyjord
Hon hörde hans steg i förstugan, nerför trapporna; ett
ögonblick stannade han nere i korridoren, som om han
övervägt vart han skulle ta vägen. Hanka sprang till
fönstret, men strax efter hörde hon att han gick in på
kontoret. Sedan blev allt tyst.
Förbi! Ja, var det något annat att vänta? Du gode
Gud, var det då något annat att vänta! Hur kunde hon
gå och glädja sig så enfaldigt åt denna förhoppning dag
och natt i en månads tidl Han gick, han sade sitt ord
och gick. Han ville väl inte heller ha henne gående här
tilsammans med barnen längre...
Nästa dag flyttade fru Hanka. Hon tog ett rum efter
annons, första bästa rum nere åt fästningshållet. Hon
lämnade sitt hem på förmiddagen, då Tidemand var
utgången, hon kysste barnen och grät mycket, sedan lade
hon in sina nycklar i ett kuvert och skrev en eller två rader
till mannen. När Tidemand kom hem, fann han dessa
nycklar till skåp och lådor, till och med portnyckeln hade
hon kommit ihåg att lämna ifrån sig. Och bredvid
nycklarna låg detta farväl, som var bara ett par ord.
Tidemand gick ut igen. Han drev omkring på gatorna,
kom ner till hamnen och följde kajen så långt han kunde.
Ett par timmar därefter hade han vänt om och kom
samma väg tillbaka. Han såg på klockan, klockan var ett.
Han gick längs hamnen ut mot havet. Där stötte han
händelsevis ihop med Coldevin.
Coldevin stod orörlig vid ett hörn och stack endast fram
huvudet. Då han såg Tidemand komma, rätt emot sig,
steg han ut på gatan och hälsade.
Tidemand såg upp med en frånvarande blick.
Och Coldevin frågade:
— Förlåt, är det inte herr Irgens, som spatserar där
nere, den där herrn i grått
— Var? Jo, det ser så ut. Kanske det är han, svarade
Tidemand. Men sedan såg han åter ner i gatan.
— Och damen? Han har en dam i sällskap, är det inte
fröken Lynum?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
