Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 Ny jord
skulle vilja äta här... Jag vet inte vad de kan ha i köket,
men det föll mig in...
Hon såg på honom stint som en liten flicka och sade
ja tack.
Efter maten gingo de åter in i salen och Hanka sade
plötsligt:
— Andreas, jag kom inte hit i dag för att få allting
gott och väl igen, det får du inte tro. Jag kunde bara inte
vänta längre med att se någon av er igen.
— Jag har tänkt på det, svarade han. Men barnen
vill ju inte släppa dig heller, så...
— Jag har inte för ett ögonblick velat be dig om
detsamma som jag bad dig om förut; det är förbi, det vet
jag själv. Och jag skulle inte kunna komma tillbaka
heller, var gång du ser på mig, måste jag... bara du
hälsade på mig, måste jag sjunka ihop. Jag vet så väl, vi
skulle inte kunna härda ut någon av oss. Men kanske
jag skulle kunna komma hit med mellanrum, ibland.
Tidemand lät huvudet sjunka. Hon ville inte längre
komma tillbaka nu, det var förbi. Dessa månader hade
fått henne att se annorlunda på tingen.
— Kom så ofta du vill, kom var dag. Du kommer ju
inte till mig.
— Åjo, till dig också. Ty jag kan inte röra mig utan
att även tänka på dig. Sedan segelturen i somras har det
varit så. Du har blivit en annan man du också, och jag
har också blivit annorlunda. Då du förlorade dina
pengar, blev du en annan man. Men det kan inte hjälpas nu.
Men jag har sett dig på gatan oftare än du tror. Jag
har till och med följt efter dig.
Han reste sig och gick i sin stora förvirring bort till
barometern, som han knackade på och undersökte mycket
noga.
— Maen då förstår jag inte... då behöver det väl inte
vara slut. Jag menar... Här är det förresten så dålig
ordning på barnen också...
— RDet var inte därför jag kom, utbrast hon. Jo,
naturligtvis var det därför, det var det väl, men... Ty du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
