- Project Runeberg -  Nykterhetsrörelsens banérförare /
37

(1903) [MARC] Author: Waldemar Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigfrid Wieselgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SIGFRID WIESELGREN 37

För att emellertid råda bot på detta missförhållande
väckte W. vid 1896 års riksdag motion om
maltdrycksförsäljningens ordnande efter samma principer som gälla för
brännvinsförsäljningen, och vid förbudskongressen i Stockholm 1902
höll han, på anmodan af bestyrelsen, ett sedan i tryck
utgifvet föredrag om »ölet och göteborgssystemet», hvari han
— efter att ha påvisat, hurusom sedan urminnes tider ölet
varit vårt lands allmänna rusdryck, tills den undanträngdes
af brännvinet, men nu efter dettas tillbakaträngande åter
intagit sin forna rangplats — anbefallde göteborgssystemets
tillämpning äfven på ölförsäljningen såsom säkraste medlet
att med framgång motvärka ölkonsumtionen och bekämpa det
samhällsfarliga bryggeriinträsset. I denna riktning uttalade sig
ock flere kongressdeltagare.

Enligt göteborgssystemets ursprungliga syfte skulle,
såsom vi förut sett, bolagets nettovinst användas till förmån
för kroppsarbetarne, den hufvudsakligen brännvinsförbrukande
samhällsklassen. Då emellertid lagen icke uttryckligen stadgat,
för hvad ändamål de nämnda vinstmedlen må af kommunerna
begagnas, ha de i regel af dem användts till bestridande af
kommunens utgifter i allmänhet. Hyllande den uppfattningen
att vinstmedlen å en sådan affärsrörelse böra betraktas som
en skadeersättning, ett vederlag åt just dem, som af rörelsen
lida mästa skadan — och häri ser W. hela systemets
hjärtpunkt — föreslog han vid 1885 års riksdag, att bestämmelse
skulle i brännvinsförsäljningslagen införas om de ändamål, för
hvilka kommunernas brännvinsmedel skulle få användas.
Emellertid afstyrkte bevillningsutskottet förslaget, som beklagligt
nog föll

I sitt ofvannämda föredrag vid förbudskongressen
liksom i en förut utgifven beaktansvärd broschyr med titeln
»Kunna utskänkningsbolagen tjäna nykterheten?» utvecklar W.
närmare den nämda principens betydelse och framhåller
såsom den lämpligaste åtgärd, hvartill rusdrycksmedlen i angifna
syfte kunna användas, beredandet åt arbetarne af billiga och
goda bostäder, att de må kunna reda sig egna hem, i hvilka
de bli i tillfälle att »vårda och lyfta både sig själfva och de
sina i stället för att som nu i mer eller mindre ruskiga
lägenheter, där missnöjda, andligen förkrympta och fysiskt utsugna
hustrur mot dem urladda sin bitterhet, rent af drifvas till
krogen, till utelif och rus, lämnande därhän de plikter, hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:37:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nykbaner/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free