SIGFRID WIESELGREN 37 För att emellertid råda bot på detta missförhållande väckte W. vid 1896 års riksdag motion om maltdrycksförsäljningens ordnande efter samma principer som gälla för brännvinsförsäljningen, och vid förbudskongressen i Stockholm 1902 höll han, på anmodan af bestyrelsen, ett sedan i tryck utgifvet föredrag om »ölet och göteborgssystemet», hvari han — efter att ha påvisat, hurusom sedan urminnes tider ölet varit vårt lands allmänna rusdryck, tills den undanträngdes af brännvinet, men nu efter dettas tillbakaträngande åter intagit sin forna rangplats — anbefallde göteborgssystemets tillämpning äfven på ölförsäljningen såsom säkraste medlet att med framgång motvärka ölkonsumtionen och bekämpa det samhällsfarliga bryggeriinträsset. I denna riktning uttalade sig ock flere kongressdeltagare. Enligt göteborgssystemets ursprungliga syfte skulle, såsom vi förut sett, bolagets nettovinst användas till förmån för kroppsarbetarne, den hufvudsakligen brännvinsförbrukande samhällsklassen. Då emellertid lagen icke uttryckligen stadgat, för hvad ändamål de nämnda vinstmedlen må af kommunerna begagnas, ha de i regel af dem användts till bestridande af kommunens utgifter i allmänhet. Hyllande den uppfattningen att vinstmedlen å en sådan affärsrörelse böra betraktas som en skadeersättning, ett vederlag åt just dem, som af rörelsen lida mästa skadan — och häri ser W. hela systemets hjärtpunkt — föreslog han vid 1885 års riksdag, att bestämmelse skulle i brännvinsförsäljningslagen införas om de ändamål, för hvilka kommunernas brännvinsmedel skulle få användas. Emellertid afstyrkte bevillningsutskottet förslaget, som beklagligt nog föll I sitt ofvannämda föredrag vid förbudskongressen liksom i en förut utgifven beaktansvärd broschyr med titeln »Kunna utskänkningsbolagen tjäna nykterheten?» utvecklar W. närmare den nämda principens betydelse och framhåller såsom den lämpligaste åtgärd, hvartill rusdrycksmedlen i angifna syfte kunna användas, beredandet åt arbetarne af billiga och goda bostäder, att de må kunna reda sig egna hem, i hvilka de bli i tillfälle att »vårda och lyfta både sig själfva och de sina i stället för att som nu i mer eller mindre ruskiga lägenheter, där missnöjda, andligen förkrympta och fysiskt utsugna hustrur mot dem urladda sin bitterhet, rent af drifvas till krogen, till utelif och rus, lämnande därhän de plikter, hvilka