Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. Eurenius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HO NYKTERHETSRÖRELSENS BANÉRFÖRARE
familjen samt draga försorg om sonens uppfostran. Hon
ensam har, såsom det mänskliga redskapet, hjälpt honom till att
blifva hvad han är. I hemmet erhöll han sin skolundervisning,
hvilken dock var bättre än den folkskolan på den tiden
meddelade. En tid vistades E. vid teknisk läroanstalt i
Stockholm och öfvade samtidigt något språkstudier. År 1860 kom
han i urmakarelära och fortfor i det yrket till 1870. Det
stillasittande, som blef en följd af urmakareyrket, invärkade
mycket menligt på hans icke alltför starka hälsa. På läkares
inrådan måste han då söka sig någon annan sysselsättning.
Att blifva tandläkare ansåg man passa honom bäst. Då blef
det att privat börja studera anatomi och språk. På
eftersom-maren 1871 var allt klart. En elevplats stod öppen hos en
af hufvudstadens förnämsta tandläkare. Men helt hastigt blef
den dörren stängd. En kungörelse utkom nämligen, hvari
stadgades, att tandläkareelev skulle äga afgångsbetyg från 5:te
klassen i elementarlärovärk.
I stället sökte nu E. och vann inträde som elev vid
Uppsala folkskollärareseminarium, hvars rektor särdeles vänligt tog
sig an honom. År 1874 aflade E. sin examen och erhöll
omedelbart därpå plats som folkskollärare i Alunda socken,
Uppsala län. Där vistades han till 1879, då han i jan.
mottog liknande befattning vid Dannemora grufvor, hvilken han
ännu innehar.
Vid afgången från seminariet erhöll E. genom rektorn
kallelse från prosten Bergman i Alunda att icke blott sköta
skolan där, utan också predika. E. kunde nu så mycket bättre
blifva jämväl predikant, som han kort förut kommit till
klarhet i andligt hänseende.
Ehuru Eurenius aldrig blef någon slaf under
dryckenskapslasten, drack han dock allt emellanåt ett glas, då han var
med i sällskapslifvet. Men med den ändrade sinnesriktningen
öfvergaf han dessa vanor och begagnade blott öl och vin vid
högtidliga tillfällen. På den tiden begagnade de troende ännu
allmänt både öl och vin, utan att däri se något orätt. Genom
läsning af nykterhetsskrifter började E. emellertid inse, att
äfven det s. k. måttliga bruket af rusdrycker är orätt. På en
syförening 1876 drack han sitt sista glas vin. Vid hemkomsten
kände han så starka förebråelser öfver att ha druckit, att
han aflade löfte att aldrig mer smaka några berusande
drycker. Fjorton dagar därefter uppträdde han, på ett stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
