Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Bergman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är klart, att en man med B:s vetenskapliga och
litterära inträssen skulle ha större fördel af att ha sin värksamhet
förlagd till hufvudstaden, och han har med hänsyn härtill tvänne
gånger sökt lektorat (vid norra latinlärovärket) därstädes. Ehuru
han kunde åberopa de mäst hedrande vitsord som lärare och
var sina medsökande betydligt öfverlägsen i lärdomsmeriter,
blef han emellertid förbigången vid båda dessa tillfällen, första
gången 1894, änskönt lärovärkets egen inspektor
riksarkivarien Odhner uttalade sig helt till hans förmån så väl i
lärovärksstyrelsen som hos k. m:t; andra gången 1899, då B.
fann sig föranlåten att i tryck utgifva handlingarna i detta
märkliga befordringsmål (»En lektorsutnämning i Stockholm
1899»). I dessa har han, såsom Karlstadstidningen då
yttrade, »på ett i sak som form lika nedgörande sätt uppvisat
ihåligheten af de utnämnandes motivering». Genomläsningen
af denna skrift, som är ett inträssant bidrag till det svenska
befordringsväsendets historia, ger också tämligen påtagligt
vid handen, att det måste varit helt andra än objektiva
befordringsgrunder som dikterade utgången, och man kan vara
ganska viss om, att denna blifvit en annan, om B. hört till de
politiskt »rättrognes» skara och framförallt ej haft det
oförlåtliga felet att tillika vara radikal nykterhetsifrare. Denna
befordringshistoria för osökt tanken på det öde, som en gång
drabbade P. Wieselgren, då han gjort sig misshaglig för hrr
akademici genom sin nitälskan för nykterheten och därför blef
hindrad i sin befordran som lärare. Historien upprepar sig
esomoftast.
Emellertid har den stockholmska lärovärksdirektionens
omdöme i det nämda befordringsärendet på det mäst lysande
sätt jäfvats af både in- och utländska auktoriteter af högre
ordning. Så uppsattes B. 1901 af filosofiska fakulteten och
akademiska konsistoriet i Lund på förslag till en då ledig
e. o. professur i klassiska språk vid det sydsvenska universitetet.
Ej mindre förkrossande för den nämda direktionens
värdesättning af hans lärdomsmeriter var det hedrande uppdrag, han
kort efter det han förbigåtts af direktionen erhöll, i det att
k. vetenskapsakademien i Wien på grund af de latinska
skrifter, han förut utgifvit och som väckt akademiens
uppmärksamhet, samt med förbigående af alla utländska
Prudentius-specialister åt B. anförtrodde redigeringen af en täxtkritisk
edition af skalden Prudentius’ arbeten, afsedd att ingå i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
