Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Bergman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och — last but not least — som redaktör och utgifvare af
»Mimer», den populärvetenskapliga tidskriften »för studium af
alkoholfrågan och nykterhetssträfvandet». »Mimer», hvars
profhäfte utsändes i december 1902, redigeras på ett mycket
förtjänstfullt sätt och har vunnit så stort erkännande och allmän
uppmuntran, att man har anledning förmoda, att B., som på
egen risk utger detta den svenska nykterhetsrörelsens ledande
organ, ej skall behöfva drabbas af någon direkt ekonomisk
förlust på detsamma.
På egen risk har B. jämväl flera gånger inbjudit
framstående utländska nykterhetsifrare, exempelvis den förutnämde
prof. Forel (1891), den schweiziske nationalekonomen d:r H.
Blocher (1900) och docenten d:r R. Wlassak i Wien (1901),
att hålla föredrag på olika platser i landet. Vid dessa tillfällen
har B. vanligen tjänstgjort som tolk, en uppgift för hvilken han
ju också äger synnerligen goda förutsättningar i sina omfattande
språkkunskaper och sin mindre vanliga talarebegåfning. Bergman
är nämligen — hvad vår redogörelse för hans värksamhet som
föreläsare indirekt gifvit vid handen — ej mindre framstående
som talare än som skriftställare, och då vi förut citerat några
den offentliga kritikens omdömen om hans
författarevärksamhet, torde det ej anses ur vägen att äfven återgifva ett
uttalande, som träffande karaktäriserar honom som talare. Vi ha
lånat det ur en artikel i Hallandsposten, skrifven med
anledning af ett nykterhetsföredrag af B. och signerad V. L., alias
redaktör Viktor Larsson, som bekant en af den svenska
prässens bästa pannor.
En ordets konstnär som få — skrifver V. L. — är lektor Joh.
Bergman. Ett konstnärsskap, som kanske icke så mycket har
virtuositetens förmåga att blända och rycka en med för ögonblicket, som
fast mera den tankens galliska klarhet, som sprider sitt ljus äfven in
i olärda själars innersta dunkla vrår, och den intensitetens styrka i
framförandet, som endast det tal äger, hvilket kommer från hjärtat
och går till hjärtat. När vi hörde honom, kommo vi ovilkorligen att
tänka på skaldens ord:
»Solskensglittrande varmt det sjuder
vågbrus och hjärteslag däri.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
