Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Joseph Hermelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOSEPH HERMELIN I 5 I
ellä krafter; genom ett stort antal i bok- eller broschyrform
utgifna skrifter — till hvilka vi senare återkomma — har han
bidragit att rikta den tänkande och läsande allmänhetens
uppmärksamhet på alkoholfrågans enorma betydelse för
fosterlandet — det är fosterlandskänslans synpunkt han företrädesvis
anlägger — och genom ännu talrikare föredrag i skilda delar
af landet, särskildt vid blåbandskonferenser och
blåbands-distriktens årsmöten, äfvensom icke sällan på särskild inbjudan
i Stockholm, Uppsala m. fl. kulturcentra, har han väckt till
eftertanke många, som förut varit likgiltiga, icke minst ur
öfverklassen, hvars medlemmar, när ett föredrag af honom
annonserats, talrikare än annars vid nykterhetsföredrag plägar vara
fallet, infunnit sig för att lyssna till den äfven i formellt
afseende briljanta framställningen.
Hermelin är en värklig talare af rang; det är icke den
ihåliga frasen, som hos honom gör effekt, det är innehållets
logiska skärpa och den särdeles värksamt formade satirens
udd, som fängslar och träffar. Den egendomliga förening af
på en gång folkligt drastisk och elegant draperad
framställningskonst, som utmärker Hermelins alltid i hvarje detalj
omsorgsfullt utarbetade föreläsningar, hans vana att taga
aktuella synpunkter och utgångspunkter och hans från alla
utsväfningar i det blå absolut fria föredragsform göra honom till
en af samtidens yppersta värklighetsskildrare med det talade
ordets medel.
Ironi och glödande människokärlek äro en sällsynt
förening. Vanligare är kombinationen ironi och människoförakt.
Men Joseph Hermelin företer ett exempel på det förra slaget.
Han äger vidare den äkta folktalarens förmåga af drastisk
och för äfven den mäst osammansatta intelligens påtaglig och
begriplig skildring. Några typiska exempel ur hans föredrag
skola gifva en föreställning om deras egenart. På följande,
tyvärr i sina starka färger icke öfverdrifna sätt skildrar han
(i skriften »I nykterhetsfrågan», tvänne föredrag af Joseph
Hermelin, Sthlm 1895, s. 21—23) publiken i ett järnvägståg efter
beväringsöfningar (eller — kan man tillägga — när s. k.
rallare i större skaror hemvända):
Dessa djurmänniskor, där de ragla oss till mötes, mera liknande
afskyvärda skräckvidunder än förnuftiga väsen, med slöa blickar och
smutsiga läppar, som framföda ännu smutsigare sånger, af den art,
att man drager en suck af lättnad, då de för en stund upphöra med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
