Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Joseph Hermelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 54 NYKTERHETSRÖRELSENS BANÉRFÖRARE
Där sitter Alfred de Musset och skrifver med darrande hand på
etiketten till sin absinthflaska: »Här går den säkraste vägen fram —
till förtappelse.»
Där har Bengt Lidner, Spastaras skald, sjunkit samman,
insomnad vid sin talgdank och sin tömda bränvinsbutelj. Där fläckar Karl
Mikael Bellman, ett af världens härligaste snillen, sin lyra med
rosslande sånger till det djuriska fylleriets, den råa liderlighetens
förhärligande.
Där kommer den i de mäst förfinade kretsar en gång så
uppburne, kvicke och elegante Richard Sheridan, som skröt af att kunna
tömma tre butäljer portvin efter hvarje middag (»a splendid
three-bottle-man!») och som föredrog att dricka som en människa och ej
som ett djur, enär han i förra fallet kunde berusa sig, men ej i det
senare, där nalkas han rödnäst, enerverad och afsigkommen, en skugga
af sitt forna, glänsande jag.
Och den där smutsige, spritimpregnerade luffaren, som klädd i
lumpor och utan skjorta bettlar sig fram på Englands landsbygd är
den fordom elegante, begåfvade James Lawson, kompositör till den
kanske mäst populära sång, som någonsin sjungits: »Ever of thee
V ni fondly dreaming-%. Aldrig har någon romans utgått i flera eller
större upplagor eller bringat sin förläggare rikare vinst. Men dess
begåfvade skapare dricker, dricker upp pänningar, kläder, allt hvad
han kan komma öfver och dör någonstädes på en sophög.
Tager det; då aldrig slut på denna ömkansvärda procession af
förolyckade, dömda att begrafvas under spillrorna af sitt snille, sin
rika begåfning och under sitt okufliga rusdrycksbegär? Alla, alla stöna
de i förtviflans ångest:
»Jag är en grop med utbrändt kol
Af innebrända lustar,
Jag pustar eld med alkohol,
Det flammar, när jag pustar.
Jag blossar till, jag domnar ner
Bland askan i detsamma — — —.»
Vi ha med afsikt dröjt länge vid Hermelin såsom talare,
ty det är onekligen i denna egenskap som han framför allt är
mästaren.
Han har vidare idkat ett ganska omfattande författarskap,
men nästan allt hvad han publicerat innehåller tal, som först
hållits från någon af de många talarstolar, som i vår tid äro
resta till bekämpande af alkoholen.
Utom de ofvan citerade skrifterna har Hermelin utgifvit
följande: »Behöfvas absolutister?» (1895). — »Sverges
blåbands-förening, dess uppkomst, utveckling och värksamhet» (1900).
— »Den svenska nykterhetsvärksamheten, några erinringar med
anledning af prof. Hj. Danells uppsatser öfver samma ämne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
