Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emilie Rathou.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunnat aktivt deltaga på alla områden. Hon har med sin
panna medvärkat i åtskilliga tidningar och tidskrifter och
var åren 1890—94 redaktör och ägare af »Svenska
Medborgaren Dalmasen», men hon sålde tidningen, då hon på
grund af bruten hälsa ej kunde fortsätta därmed längre.
I en liten synnerligen läsvärd skrift med titeln
»Hvarför böra kvinnorna deltaga i nykterhetsarbetet?» (Föredrag
vid Hvita Bandets årsfäst 20 okt. 1901) har hon närmare
utvecklat sina tankar i denna fråga. För att vidga sina
vyer och skaffa sig mera kunskap har Emilie Rathou
företagit flera resor. Så vistades hon sommaren och hösten
1901 i London, där hon särskildt studerade kvinnosaken
och nykterhetsrörelsen, Danmark har hon ströfvat igenom
i flera riktningar och fördjupat sig i dess sociala lif och
rörelser, och Norge känner hon väl till äfvensom stora
delar af Tyskland. Em. Rathou rekommenderar resor
såsom det bästa bildningsmedel. Hon säger: »Under dessa
resor har jag lärt mera än under de många år jag satt på
skolbänken».
När Emilie Rathou på 1880-talet började hålla
föredrag, stod hon närapå ensam här i landet inom
kvinnovärlden. Nu är det många kvinnor som uppträda och tala
både i den ena och den andra frågan. Och inom
nykterhetsföreningarna har, alltsedan »Hvita Bandet» fått fotfäste
här, uppstått en hel liten stab af talande och på annat sätt
värksamma kvinnor. Visserligen äro många ännu stapplande
och osäkra på den offäntliga banan, men öfning ger
färdighet, och om några år skola vi äfven i Sverge hafva en
stor skara för nykterhetssaken ifrigt arbetande kvinnor.
Fröken R:s uppfattning att det var nödvändigt att
organisera speciella kvinnonykterhetsföreningar för att förmå
kvinnorna att mera allmänt deltaga i arbetet och för att äfven
få med kvinnorna ur den bildade samhällsklassen har visat
sig vara fullt riktig. Hundratals af de kvinnor, som värka
inom »Hvita Bandet» och där blifvit genomsyrade af
nykterhetsidéerna, skulle aldrig ha anslutit sig till något annat
sällskap, och om äfven en och annan så gjort, skulle de
dock aldrig där lärt sig så lita på sig själfva som i sina
egna föreningar där de utan känsla af underlägsenhet
under mannen kunna mera fritt och otvunget ordna sin
värksamhet efter eget sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
