Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. G. Hultgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 34 NYKTERHETSRÖRELSENS BANÉRFÖRARE
hvilka hafva till uppgift att befrämja gudsfruktan och
sedlighet, skulle väl, tycker man, ha varit de första att
deltaga i nykterhetsarbetet — ja, främst hade väl de bort gå
i striden mot den fiende, som mer än någon annan står
hindrande i vägen för allt religiöst och sedligt lif, nämligen
rusdryckshanteringen och dryckenskapen. Men tyvärr ha
prästerna i allmänhet — vi tala nu ej om den äldre,
Wieselgrenska rörelsen — ställt sig likgiltiga gent emot
nyk-terhetsvärksamheten, och somliga af dem hafva t. o. m.
uppträdt som ifriga motståndare till densamma.
Glädjande undantag från detta sorgliga förhållande
finnas dock, i det att äfven våra dagars nykterhetsrörelse
räknar flera prästmän bland sina mäst nitiska och varmhjärtade
deltagare. Bland dem märkes kyrkoherden i
Husby-Ly-hundra och Skederids församlingar af Stockholms län J. G.
Hultgren, som tidigt slöt sig till blåbandsrörelsen och
kraftigt bidragit till dess framgång och utveckling.
Yngst af tre bröder föddes Johan Gustaf Hultgren den
ii nov. 1832 i Fredsbergs socken i Västergötland, där
fadern var lantbrukare.
Lyckligtvis trängde sig den Wieselgrenska
nykterhetsrörelsen just vid denna tid till Hultgrens födelsebygd, och
en nykterhetsförening bildades, i hvilken hans två äldre
bröder inträdde som medlemmar. De deltogo i
nykterhetsmötena och läste nykterhetsskrifter och voro således
värkligt inträsserade nykterhetsvänner. Det är därför klart att
de med ledsnad sågo att rusdrycker begagnades i hemmet
och att fadern t. o. m. lät sin yngste son smaka sådana. Af
vördnad för fadern kunde de dock icke säga mycket till
honom; men så mycket mer talade de med sin yngste bror
om saken. Då det icke ville hjälpa, att de för honom
fram-höllo brännvinets fördärf b ringande följder, eller att de
skrämde honom med åtskilliga fyllbultars sorgliga öde,
började de göra sig lustiga öfver »den lille fyllgubben», såsom
de nu kallade honom — och det hjälpte! Han kunde icke
tåla, att de sålunda gjorde spe af honom.
Snart afgaf Johan Gustaf löfte, att aldrig mer smaka
starka drycker. Då han blef något äldre studerade han
med inträsse nykterhetslitteratur och lyssnade gärna till
föredrag af kringresande nykterhetstalare.
Särskildt minnes han två föredrag, som höllos i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
