Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. Svanfeldt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 NYKTERHETSRÖRELSENS BANÉRFÖRARE
som den egna själf klokheten uppfattat såsom den basta, så
är det ju både lättförklarligt och välbefogadt, att en sådan
herre blir utsatt för tadel och opposition. Ingen lär väl
sitta inne med fullkomligheten i något afseende, och äfven
för den öfverlägsna begåfningen gäller nog den sanningen,
att »två alltid förstå mera än en.» Hör han åter till det
slag af människor, hvars främsta sträfvan alltid går ut på
att kunna stå väl hos alla, så ligger ju med skäl den
misstanken till hands, att han för popularitetens skull är
nödsakad att oaflåtligen »tumma» på sin personliga
öfvertygelse, för så vidt han icke alldeles är i saknad af en
sådan, och följden blir, att hvad som på sådant sätt kan
vinnas i s. k. popularitet, det förloras i aktning och medför
ovillkorligen rättsinniga människors ogillande.
Det gäller då för en öfverordnad person, och främst
naturligtvis för en chef, att kunna gå den ingalunda lätta
medelvägen mellan dessa båda ytterligheter — att med
klart och öppet markerande af egen personlig öfvertygelse
lämna möjligast vida utrymme äfven åt andras att komma
till sin rätt. Ar hans makt genom antagna statuter
kringskuren, så blir det beroende af hans personliga kapacitet,
i hvad mån en frivillig anslutning till hans egen mening
skall kunna ernås. Äger han däremot ensam
bestämmanderätt, så fordras det ett klart omdöme för att kunna afgöra,
om eller när det sällsynta fall kan inträffa, att ett
användande af denna makt i strid mot flertalets mening kan
anses berättigadt.
Det anförda må fä erinra om svårigheten, för att icke
säga den absoluta nödvändigheten, för en person i en chefs
ställning att fullständigt kunna vara alla till lags.
Undantagsvis ser man dock exempel på en och annan sådan, som
i detta afseende åtminstone kommit idealet så nära som
möjligt, och till dessa få utvalde kunna vi med allt skäl räkna
nationalgoodtemplarordens chef, fabrikören Carl Johan
Svan-feldt. Fråga hvem man vill af N.-G.-T.-ordens 30,000
medlemmar, hvilket omdöme han fäller om sin ordens chef, och
svaret skall åtminstone till sin mening så godt som alltid
blifva ett trohjärtadt: »utmärkt präktig chef! En riktig
hedersman!» Så djup och samstämmig är denna uppfattning,
att nedskrifvaren af dessa rader under ett tio-årigt
medlemskap inom nämda orden ännu icke vet sig ha förnummit —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
