Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Strandman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNST STRANDMAN 303
sig och elda dem till ädel kamp och strid. Man valde
Ernst Strandman — och valet var godt.
S. är född i Saleby i Västergötland den 25 april 1870.
Fadern är jorbrukare. Vid 21 års ålder aflade S. i Göteborg
folkskollärareexamen och på hösten samma år blef han
förste lärare vid Trollhättans folkskolor. Tre år senare,
1894, utnämdes han till samma befattning vid folkskolan i
det värmländska grufsamhället Pärsbärg, där han stannade
i jämt tio år. Från 1 jan. 1905 är han lärare vid
Karlstads folkskola.
Omedelbart efter vunnen anställning i Trollhättan
ingick Strandman i goodtemplarlogen 73 »Örnen», hvars
ordf. var Strandmans dåvarande o chef, den kände
nykterhetsveteranen kyrkoherden P. M. Åberg. Det var dock först
efter sin ankomst till Värmland som Strandman tog någon
mera värksam del i nykterhetsarbetet. Logen »1738
Pärs-bärget», i hvilken han inträdt, sände honom redan året
därpå som sitt ombud till distriktlogen, och följande år, 1896,
blef han storlogeombud. Under sin tioåriga vistelse i
Pärsbärg blef han sedan nästan hvarje år vald till
storlogeombud.
Till distriktintendent för Värmlands ungdomsloger
valdes Strandman 1898 och till Ö. I. U., eller högste chef
för svenska goodtemplarordens ungdomsafdelning, i april
1903.
Inom logen Pärsbärget var S. en af de driftigaste
medlemmarna, och det är utan tvifvel till stor del hans
förtjänst att logen på ett decennium omskapat det tämligen
laglösa grufsamhället, så att det är på god väg att bli ett
mönster för arbetarstäder. Men Strandman var ständigt
värksam och »låg i», icke blott i logen utan därjämte i
föreläsningsföreningen, skyttegillet och skidklubben.
Öfverallt var han själen.
Den ej så litet kräfvande befattningen som
distriktintendent i Värmland skötte han med lysande framgång, som
bland annat gaf sig till känna i ett ständigt stigande
medlemsantal. Hans rapporter till distriktlogens årsmöten kunna
tagas som mönster af alla distriktintendenter, utförliga,
korrekta och inträssanta som de alltid varit. Han
afgick från denna befattning 1904, sedan han blifvit
öfverintendent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
