Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - O. A. Staaff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3O8 NYKTERHETSRÖRELSENS BANÉRFÖRARE
till tjänst såsom ärlig rådgifvare och villig hjälpare, var
högt uppburen af sin församling, säger sig själft. Icke
mindre uppburen var han af lärarepersonalen. Varmt
inträsserad för skolan och upplysningsarbetet, plägade han gärna
umgänge med sina skollärare; men han gjorde det icke
såsom den myndige förmannen eller såsom den stränge
kritikern, utan såsom en äldre kamrat och medlärare. Och
lärarne å sin sida sågo i honom hälst sin faderlige vän.
I politiskt hänseende var den gamle kyrkoherden,
antagligen i följd af sitt jordbruksinträsse, tullvän; men den,
som tror att han därför också var en vän af hvad man
kallat »det nya systemet», bedrager sig grundligt. Ty Staaff
var en folkets man, som älskade folket, och ansåg sig höra
hop med folket. Han sökte därför icke blott prässa fram
sin skyddsvänliga mening under striderna vid systemskiftet,
utan höll ständigt fram såsom ett ögonmärke, att allt skulle
inrättas så, att det ledde till allt store frihet, trefnad och
lycka för folket i gemen. Så var han, trots sin
protektionism, en varm vän af allmän rösträtt och en lika uppriktig
fredsvän.
Ända in till sena ålderdomen njöt Staaff god hälsa.
Som orsaken därtill uppgaf han själf sin stränga
återhållsamhet från ungdomen, sin arbetslust och sitt lif i det fria.
Gärna steg han upp med solen. Ofta såg man honom i
arla morgonstund syssla med sina nät ute på sjön eller
med bössa och hund ströfva omkring för att skjuta hare ;
ty fiske och jakt voro hans älsklingsnöjen, åt hvilka han
skattade ännu under sin lefnads höstdagar.
Hvad angår hans arbetslust, må nämnas, att den icke
öfvergaf honom förr än i det allra sista. Sin predikotjänst
skötte han själf så länge en möjlighet därtill fanns. Och vid
sitt skrifbord satt han ofta nog äfven under sitt lifs sista
år 10 timmar af dagens 12, uttalande, om någon manade
honom att spara sina krafter, såsom sin oförgripliga
mening, att han nog tålde vid ett arbete som inträsserade
honom, men att det var »bara skräpet med de här unga som
inte tåla nånting.»
Beträffande åter hans återhållsamhet hade denna,
såsom redan är nämdt, varit sträng nog ända från ungdomen.
Detta i såväl det ena afseendet som det andra. Så kom
goodtemplarorden upp till Jämtland, och därmed började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
