Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathilda Persson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där hon vann inträde i sept. 1879 och utskrefs med betyg
på fickan juni 1883. Först tjänstgjorde hon i Kågeröd i
Skåne, och det var där hon genom numera aflidne
kyrkoherden P. Nymansson och A. H. Berg lärde känna
nykterhetsarbetet och goodtemplarorden. Efter afhörandet af
föredrag af dessa båda talare blef hon inträsserad för det
organiserade nykterhetsarbetet, och strax hon kom utanför
lokalen, sökte hon värfva en lindrigt nykter ung slaktare
för saken. Den unge mannens svar ljöd: »När det är så
bra för mig, hvarför går då fröken ej själf in i föreningen?»
Detta svar täppte munnen på henne en tid, men lämnade
henne ingen ro. Under sommaren 1885 gick hon också in
i logen Ljungby framgång; där var hennes älste bror ordf.
och en hennes syster sekreterare.
Den 1 jan. 1886 antogs hon som ordinarie lärarinna
vid Lydestads folkskola i Kropps församling, och under
hennes vistelse där bildades logen Rosendahl; under samma
tid tillhörde hon äfven logen Axels Minne i Mörarp och
var en tid ordförande i båda logerna. År 1890
flyttade fröken Persson till Östergötland, först till Frogtorp i
Skedevi, där hon tjänstgjorde ett år och ingick i
blåbandsföreningen, och sedan till Sonstorps bruk i Hällestad, där
hon fortfarande har sin värksamhet.
Under vistelsen i Skåne tjänstgjorde hon städse i
logerna och besökte alltid distriktlogemötena, men trots sitt
stora nit för saken och trots påstötningar från flera håll
vågade hon dock ej uppträda offäntligt.
Inom blåbandsföreningarna hade man i början af
1890-talet ej lärt sig att kvinnor kunde gagna på annat sätt än
genom att koka kaffe o. s. v. Därför när fr. Persson
som ombud för Sonstorps blåbandsförening besökte
länsmötena, blef hon ej sedd med så vänliga ögon af de
manliga ombuden. Undantag därifrån gjorde alltid den vänlige
och humane ordf., och mången gång längtade fröken P.
tillbaka till sina skånska vänner, hvilka voro betydligt mera
fördomsfria och mera respekterade kvinnans uppfattning och
inlägg i frågorna. Men hon var besjälad af saken och
ville framför allt gagna den, och då satte hon sig öfver
alla småaktigheter och missuppfattningar.
De bärg af fördomar, som fröken P. ej lyckats bryta
igenom i Östergötland, dem ref hon ned med ett enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
