Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - P. Lundén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544 NYKTERHETSRÖRELSENS BANERFÖRARE
har där under öfver 20 års tid värkat en man; om hvilken
med rätta blifvit sagdt, att »sedan gamle Wieselgrens dagar
ingen gjort större insats i nykterhetsarbetet inom Göteborg
än han.» Den mannen var den i nykterhetskretsar välbekante
kyrkoherden Peter Lundén.
Lundén föddes den 18 mars 1849 i Stora Lundby s:n i
Älfsborgs län, där fadern Hans Persson var handlande. Sedan
han i Göteborg 1871 aflagt mogenhetsexamen, idkade han
i Uppsala teologiska studier, dem han afslutade sommaren
1874, hvarefter han, sedan han under höstterminen skött
en lektorsbefattning vid ällrn, lärovärket i Gefle, aflade
prästexamen och prästvigdes i Göteborg i slutet af samma år.
Efter 9 års tjänstgöring dels som extra ord. prästman och
dels som konsistorienotarie blef han 1883 komminister i
Masthugget och utnämdes fyra år senare till kyrkoherde i
Karl Johans församling i Göteborg, hvilken befattning han
tillträdde 1889 och innehade till sin död.
Såsom präst skötte L. sin tjänst på ett mästerligt sätt.
Särskildt ägnade hän sin uppmärksamhet åt dem man kallar
»de små» i samhället. En trägen besökare i de fattigas
hem och uppriktigt deltagande i deras hårda kamp för
tillvaron, kunde han i nödens stund uppträda som hjälpare och
i sorgen som tröstare. Han fann däri sin lust och i sin
hjords aktning och tillgifvenhet sin belöning.
Men för en stor del af sina ämbetsbröder var L. däremot
ingen behaglig man. Den inom stora delar af Göteborgs stift
förhärskande s. k. Schartauanska riktningen hade ingen
anhängare i honom. Och därför blef han en nagel i ögat
på den riktningens anhängare, som utmärkas af den mäst
hårdnackade kyrkliga konservatism, och en till löjlighet
gränsande formalism. Till sin läggning frisinnad och tolerant,
af fullaste öfvertygelse ifrande för en sund upplysning samt
af erfarenhet gjord till eri kämpe så båld mot supseden
i dess olika former, kunde L. icke undgå att bli föremål
för den Schartauanska ensidigheten och ofördragsamheten;
han var ock utsatt för en afvoghet, som mer än en gång
tog sig rent bedröfliga uttryck. Så t. ex. lyckades hans
talrika tillhängare bland småfolket att vid ett fyllnadsval 1890
skaffa honom en plats på Göteborgsbänken i riksdagens andra
kammare, hvilken plats han också det året med all heder
fyllde. Men vid det därpå följande ordinäre valet iscensatte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
