Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det forntida Egypten och Främre Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EGYPTER, BABYLONIER.
9
och äfven vinabstinensen fanns hos vissa grupper. Mycket
intressant är den bestämmelsen, att Farao själf, konungen, icke
skulle få smaka vin — ett förbud, hvaremot faraonerna ofta
bröto, men som torde utgått från den urgamla, ganska visa
tanken, att den, som skall nå någon storhet, åtminstone i
andlig mening, bör vara abstinent. Den stora mängden njöt
däremot, icke sällan till öfvermått, starka drycker, ej blott vin
utan äfven öl, som anses vara en egyptisk uppfinning. (De
klassiska folken kallade ölet ”den pelusiska drycken” efter
den egyptiska staden Pelusium, som synes varit forntidens
München). Herodotos berättar, att man vid gästabud i Egypten
plägade bära fram en träbild af en mumie framför gästerna
och säga: ”Se på denne, drick och var glad; sådan skall du
bli efter döden.”
Knappast hos något folk har asketismen tagit så
ohyggliga former som hos Främre Asiens forntida kulturfolk
assyrier och babylonier. Å andra sidan har icke heller
lifsnjut-ningen hos något forntidsfolk tagit så hänsynslösa och
groteska former som hos dem. Tvifvelsutan står deras religion,
liksom den egyptiska, i ett på urtida, för oss numera historiskt
oåtkomliga förbindelser grundadt sammanhang med det inre
Asien och specielt med Indien. Men medan hos inderna
själf-plågningen hade till ändamål mindre en försoning af begångna
synder än en högre fullkomning och ett snabbare inträde i
salighetens nirvana, så karaktäriseras Ninives och Babylons etik af
det allra djupaste och mest dystra skuldmedvetande i förening
med en till ytterlighet gående fruktan och bäfvan för dämoniska
väsen, hvilka af konsten framställdes såsom kolossala djur,
vidunderliga sammansättningar af däggdjurs- och fågelformer.
Man icke blott försakade mat och dryck, man stympade sin
kropp, ref ut sitt hår, gräfde ned sig till hälften i jorden,
man klädde sig i säck och aska o. s. v. när man skulle ”göra
bot”, vare sig allmänt (jämför t. ex. den hebräiske profeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
