Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den klassiska forntiden - 1. De mytiska sagornas vittnesbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
DEN KLASSISKA FORNTIDEN.
berget Pangaion, hvarest Dionysos lät honom slitas i stycken
af hästar. Denna saga har för öfrigt mångfaldigt återgifvits
ord och bild. Aiskhylos hade till och med ägnat den en
tyvärr icke bibehållen tetralogi (Edonoi, Bassarides, Neaniskoi,
Lykurgos). Den omnämnes för öfrigt af Hyginus (Fab. 132,
242) Diodoros (1, 20: 3, 65 allegoriskt förklarad) och Nonnos
(20, 186). Talrika antika bilder framställa enskildheterna däri.
Pansanias omtalar, att i Dionysostemplet vid den stora
teatern på södra sluttningen af Akropolis i Athen funnits
målningar, framställande Lykurgos’ (och Penthevs’) bestraffningar.
Liknande är den thebanska sagan om Penthevs. Denne,
Kadmos’ efterträdare som thebanernas konung, ville förbjuda
kvinnorna att deltaga i den orgiastiska Dionysostjänsten, men
blef, då han inträngde i en krets af backantinnor på berget
Kithairon, söndersliten af dem under anförande af hans egen
moder Agave. De rasande backantinnorna arisågo honom i
sin dionysiska yra för ett vildt djur. Så är händelsen oss
berättad af Euripides (Bakkh. 1142) och Ovidius (Metam. 3,513);
(jfr. äfven Theokr. Id. 25 och Nonnos 44—46). Äfven denna
saga behandlar Aiskhylos dramatiskt.
En saga från det likaledes boiotiska Orkhomenos låter
döttrarna till orkhomenierkonungen Minyas förakta Dionysos’
firande och i stället för att deltaga i orgierna, stanna vid sina
husliga sysslor. Då uppenbarar sig för dem vinguden i olika
djurgestalter och hemska skepnader. Fattade af yrsel offra
de först ett barn, därefter irra de vildt omkring i bergen och
blifva till sist förvandlade till fladdermöss. Så lyder Nikandros’
berättelse (Anton. Lib. 10) och Ovidius’ (Metam. 4, 1, 389); den
senare omnämner dock ej barnoffret. Ungefärligen samma
drag innehåller den argiviska sagan om döttrarna till Proitos,
en tyrann från Sikyon.
Jag bortser här helt och hållet från de skilda försök,
som gjorts att förklara dessa och liknande sagor som natur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
