Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den klassiska forntiden - 2. Spår af en abstinenspraxis i klassisk historisk tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 DEN KLASSISKA FORNTIDEN.
ges om Didos vindrickning vid Aineiasfesten: ”summo tenus
attigit ore” (hon berörde bägaren blott med sina läppar) —
följande anmärkning: ”Diktaren visar här så väl drottningens
blygsamhet som den romerska seden. Ty hos våra förfäder
fingo ej kvinnorna något vin, utom vid religiösa ceremonier
på vissa dagar.”
Det säger sig själft, att under ett bland männen allmänt
förtärande af vin, under en stigande lyx-civilisation och under
allmänt lossande af de stränga sedebanden, ett sådant förbud
ej kunde länge bestå. Af den gamla seden kvarstod i senare
tider ej mera än den fordran på större måttlighet, som man
allt fortfarande ställde på kvinnan, samt för de finare och
ärbarare damerna som regel att undvika alla symposier eller
dryckeslag. Blott hetärer, flöjt- och strängaspelerskor,
danser-skor och dylika kvinnor, som visserligen ofta voro ganska
bildade, men dock enligt allmänna meningen stodo utom
anständigt kvinnosällskap, hade tillträde till dessa symposier.
På hvilket sätt dryckenskapslasten hos kvinnorna
utvecklat sig under den egentligt klassiska och den därpå följande
tiden, är naturligtvis ej lätt att bedöma. Man har väl
knappast rätt att uttala allt för stränga domar blott på grund af
skådespelsförfattarnes mycket graverande anklagelser. De
skildra emellertid det kvinnliga släktet som synnerligen hemfallet
åt dryckenskapslasten.
Aristophanes, den bekante store komikern och
lustspels-diktaren (t 388 f. Kr.), låter sällan ett tillfälle att hänvisa därpå
gå obegagnadt förbi, och bland de mest omtyckta personerna
i komedien finner man den gamla druckna kvinnan, hvilken
som bekant äfven blifvit förevigad i den varaktiga marmorn.
Men just den stränghet, hvarmed man dömde kvinnornas
dryckenskapslast, gör dessa författarnes domar förklarliga, utan att
man behöfver antaga en större utbredning af det öfverdrifna
vindrickandet bland kvinnorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
