Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den klassiska forntiden - 3. Den senklassiska tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 DEN KLASSISKA FORNTIDEN. _____________________
djupare grunder, kan han dock icke undgå att erkänna
fördelarna af vissa asketiska öfningar — och dit räknade man då
äfven vinabstinensen. Han förordar t. ex. att, när
kropps-öfningar starkt ha retat aptiten, då låta den goda måltiden
stå och i stället nöja sig med en dåligare, att afstå från
någon fördel o. s. v. Synnerligen intressant är hans förordande
af löften som öfning för viljan. Det synes därför, som om
äfven i forntiden förekommit nykterhetslöften. Att t. ex. under
ett års tid afhålla sig från både kärleks- och vinnjutning, ett
sådant löfte finner han mycket förståndigt. Ett klart ljus kastar
fortsättningen af denna sats öfver den antika
sanningskärleken ... ”eller”, tillägger han, ”under en viss tid ej säga
någon osanning.
❖ ❖
•t*
Vi hafva sett, att äfven i den klassiska forntiden insikten
om nyttan af absolutismen förefanns, ehuru den aldrig ledt
till en sådan världsomfattande rörelse som i våra dagar. Detta
var redan därigenom omöjligt, att grunderna för afhållsamheten
i allmänhet ännu voro tämligen oklara och halft mystiska.
Därtill kommer den viktiga omständigheten, att de största excesserna
och de för hvar och en tydliga, dåliga följderna af
dryckenskapslasten, ännu voro tämligen sällsynta. Ett godt vitsord
om den relativt stora måttligheten i den klassiska forntiden
är följande, skildring af Ailianos:
”Apollodoros drack oerhördt mycket vin och dolde alls
icke sitt fel eller sökte öfverskyla sitt rus och dess följder.
Han blef uppblåst och onaturligt röd i ansiktet.”
Om sådana röda drinkaransikten, som man i det
mo-därna Europa möter hvarje dag på alla gator och krogar, hade
varit lika vanliga i forntiden, då hade säkerligen Ailianos icke
upptecknat detta enstaka fall såsom något anmärkningsvärdt.
Apollodoros måste på sin tid utgjort ett vedervärdigt undantag.
——
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
