Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den klassiska forntiden - 4. Återblick på antikens ställning till rusdryckerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
DEN KLASSISKA FORNTIDEN.
som där bjudas, hvilka locka besökaren än själfva
dryckes-tillfällena. Funnes i våra storstäder alkoholen tillgänglig
endast på illa utrustade och obehagliga krogar, medan
däremot elegans och förfining, konst och nöjen vore att finna på
alkoholfria lokaler, så skulle de senare tvifvelsutan trots
bristen på rusmedel vara talrikare besökta än de förra. Antiken
erbjuder härpå ett ypperligt exempel. Krogen och värdshuset
voro i den klassiska forntiden en föraktad och simpel
inrättning, hvars besökande utan nödfall — såsom vid resor —
ansågs vanhedrande.1 Men badhusen, de storartadt inrättade
s. k. thermerna, hvilka utom badlokalerna inneslöto bibliotek
och museer, föreläsningslokaler, gymnastiksalar och idrottsfält
m. m., voro dagligdags, vanligen vid middagstiden, besökta af
oräkneliga skaror af denna ”gyllene ungdom”, hvars
motsvarighet i våra dagar söker sitt vida sämre rendez-vous under det
dådlösa, kraftstjälande stillasittandet på de s. k. förgyllda
kro-garne — till på köpet under en tid, som ej ostraffadt stjäles
från den vederkvickande sömnen.
Att en jämförelse mellan antikens och vår tids
skönhets-sinne och dådkraft måste utfalla till den förras fördel, är med
tanke på redan denna nu berörda sida af kulturen alldeles
klart. Vi tala naturligen endast om blomstringens tider.
Att den senare antiken allt mer förvekligades, att därvid äfven
kroglifvet utvecklades och vann i allmän utbredning samt att
äfven de ypperliga idrotts- och badinrättningarna i sin mån
missbrukades som medel för tillfredsställande af ett förslappadt
släktes lidelser, det är tyvärr en bekant historisk sanning.
Inga yttre institutioner, huru förträffliga de äro, kunna rädda
ett folk, som sålt sin själ; intet skal, hur grannt det prålar,
kan hindra den inre förruttnelsen att utföra sitt förstörelseverk.
Ett slagljus öfver en af orsakerna till det romerska stor-
*) Historieskrifvaren Sallustius trotsade denna opinion och
råkade därför i vanrykte. (Jfr. Gell. 17, 18.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
