Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Urkristendomen och nykterhetsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ruset vid bröllopet i kana.
49
en förebråelse, och den man, som talade så föga hvardagstal
som Kristus (jämför hans dom öfver de ”fåfänga orden”), och
som därjämte’ dömde människors handlingar så mildt, af
honom väntar man helt enkelt intet svar på en sådan
godtköps-kvickhet, som den värden i Kana tillät sig. Intet svar var i
sådant fall det värdigaste svar. (Och för öfrigt säger ju
berättelsen icke ens, att Kristus hört detta värdens yttrande,
som ju ej direkt fälldes till honom, utan till brudgummen).
Non ridere, non lugere, sed intelligere, ”icke le, icke sörja
(öfver människors dårskaper) men förstå (dem)”, denna lifvets
stora visdom, i ofvanstående ord formulerad af tänkaren
Spi-noza, har i alla tider varit de högsta andarnas gåfva. Denna
visdom föder gent emot dårskapen snarare tystnadens milda
dom än vare sig förebråelsens eller löjets ord. En gammal
hedersman på 1600 talet1 yttrar om Kanabröllopets rus
följande högst förnuftiga och äfven i vår tid behjärtansvärda
ord: ”Om the hafwa sig i Kana druckit druckne, thet kan
man aff Evangelisterne fullkomligit ej afftaga (= uppfatta,
inhämta), och om än så varit, at någhre thet gjort, så kunna
theras fel ej förswara oss.”
Hvad Kristus’ eget exempel: måttligt bruk af sin tids
måltidsdrycker beträffar, så utgår åberopandet af detta
exempel från den egendomliga och låga, men i alla tider ganska
spridda uppfattningen, att det eller det handlingssättet i fråga
om yttre, i själfva verket likgiltiga ting (s. k. adiafora) skulle
i och för sig ha något moraliskt värde. Kristus själf har
emellertid starkare än någon annan betonat det yttres rent
moraliska likgiltighet. Huru många gånger skall det i
nittonde seklet behöfva upprepas, att iakttagandet af individuell
1 M. Fridericus, Swalg- och Dryckenskapsdjeffwulen, Linköping
1658, en för sin tid mycket karaktäristisk, intressant nykterhetsskrift,
numer ganska sällsynt (Det ex. jag funnit förvaras på Linköpings
stiftsbibliotek). Den är öfversatt från tyska språket, men bearbetad.
Bergman, Nykterhetsrörelsens världshistoria. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
