Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den äldre medeltiden - 1. De ännu okristnade kulturfolken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERMANERNAS DRYCKENSKAP.
69
datecknaren Tacitus, hvilken i sitt till innehållet
ovärderliga och formelt mästerliga arbete om germanerna på hans
tid (han skref sitt verk omkr. år 98 e. Kr.) förtäljer, att de
själfägande germanmännen plägade hålla dryckeslag dagar och
nätter igenom, samt att de vid bägaren rådgjorde om sina
vigtigaste angelägenheter, men klokt nog uppsköto sina
definitiva beslut, tills de ”sofvit på saken”, till följande dag,
”sålunda”, säger Tacitus, ”i båda fallen väl förtänksamma:
rådslående, medan de under dryckeslagets öppenhjärtighet icke
kunde förställa sig, och beslutande, då de med klara och
mor-nade tankar ej löpte fara att misstaga sig (deliberant, dum
fingere nesciunt; constituunt, dum errare non possunt).”
Den beskrifning Tacitus ger af germanerna påminner
i flera stycken starkt om drinkaretypen: de voro duktiga att
gripa ett verk an, säger han, men de förmådde ej hålla ut;
de slappnade snart, och mellan kraftansträngningarna lågo de
mest och slöade, öfverlämnande skötseln af hus och hem åt
kvinnan och trälen; sin sömn drogo de ut till långt fram på
dagen. Tacitus prisar i de amplaste ordalag germanernas
återhållsamhet i kärlek och i mat, ”men i dryck var deras
själfbehärskning icke lika god”, anmärker han. Kvinnan
synes dock hos germanerna ha varit mycket återhållsam äfven
i detta stycke, och häri ligger tvifvelsutan en af
hufvudorsa-kerna till den aktade ställning hon ju af ålder innehaft hos
denna folkgrupp. Dessa nyktra och arbetsamma kvinnor voro
ju de, som när männen sofvo eller gingo i bakrus, skötte gård
och grund och höllo maskineriet i gång; icke underligt då,
att de blefvo respekterade och högt aktade.
Äfven våra nordiska sagor bekräfta uppgifterna om den
germanska folkstammens benägenhet för dryckjom (som
bekant voro våra och tyskarnes förfäder ursprungligen ett och
samma folk). När Tegnér i Fritiofssagän förtäljer om lifvet vid
Norges fjordar, huru ”kung Ring han satt i högbänk om
ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
