Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den äldre medeltiden - 1. De ännu okristnade kulturfolken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERMANERNAS DRVCKESSEDER. 71
där man drack hvarandra till ur de dödade fiendernas
hufvud-skålar, till dess man somnade, stundom den eviga, säkert
alltid den långa och tunga sömnen, då hade helt visst
germanernas ätt längesedan varit utplånad från jorden. Men den
menige man lefde — låt vara af nödtvång — i regeln af
villebråd, mer eller mindre barkblandadt bröd och vatten, där
man icke dref boskapsskötsel, då mjölk och
ladugårdsproduk-ter tillkommo. Och det är naturligtvis ur det meniga folket
•som de kommande tidernas kärna växt upp. Äfven
stormännen torde icke precis i hvardagslag ha druckit hvarandra
under bordet. Detta skedde ju företrädesvis vid högtider
(observera ”ett ärligt julerus”), bröllops- och grafgillen med flera
■dylika festligheter, samt framför allt vid firande af segrar,
— något som en besegrad, men påpasslig fiende icke sällan
visste att till reparerande af sin skada begagna sig af.
Det är just den stora olikheten mellan germansk
forntid och germansk nutid, att man fordom drack vatten och
lefde enkelt i hvardagslag, medan man däremot öfverlastade
sig vid högtidliga tillfällen, nu däremot sällan öfverlastar
•sig, men efter det berömda mönstret af ”bror Bellman, bror
Hallman och bror Kexel” helt måttligt, som det ju heter,
”dricker sin tuting hvarenda kväll” och för öfrigt lefver hvar
dag kräsliga med den påföljd, att man, ehuru kanske aldrig
en minut under sitt lif formligen berusad, likväl somnar i
■döden i sina halfva dagar, tack vare den degeneration och
förslappning af motståndskraften, som den långsamma,
omärkliga folkförgiftningen en masse i våra dagar vållar.
De vilda, skrålande slagskämparne från forntiden, hvilka
visserligen oftare än ättlingarne nu för tiden råkade i
kollision med ordningsmakten, voro dock tvifvelsutan i rent
fysiskt afseende friskare än det måttligt förgiftade, stillsamma,
punsch- och öldrickande släkte, som nu vandrar på deras
glömda grafvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
