Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den senare medeltiden. Brännvinets första framträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGANTVÄSENDET.
95
Då efter korstågstiden universitet började uppstå,
ordnade sig den studerande ungdomen snart nog i ett slags
lär-domsgillen, som togo mönstret efter borgerskapets äldre
organisationer. Ungdomsblodet kokade naturligtvis hetare än
de gamle rådvise borgargubbars, som angåfvo tonen i
handt-verksgillena, och det är ganska naturligt, att gud Dionysos skulle
bland en njutningslysten ynglingsskara, i synnerhet vid
mycket besökta universitet, finna eldiga dyrkare. Studenterna
vandrade vanligen från ett lärosäte till ett annat och den, som
ägde någon böjelse för vagabond- och äfventyrarlif, kunde
då-svårligen undgå att råka illa ut.
De många s. k. vagantvisor och backanaliska
studentsånger, som vi äga i behåll från den senare medeltiden, visa,
att äfven dessa tider haft sina Bellmanstyper, som förstått
att öfver det i verkligheten föga tilltalande lättje- och
kättje-fulla lefvernet kasta poesiens förskönande konstnärsglans.
Ett par af de mest berömda af dessa vagantpoem (från
trettonde seklet) må här återgifvas i svensk tolkning h
Vred och led en natt jag satt vaken på mitt läger.
Arg på folkets usla prat till min själ jag säger:
Gjord af lös materia, som för litet väger,
är jag lik ett vindfördt löf: ingen ro det äger.
Hur den vise stadig är, skrifterna beskrifva:
ned kan ingen flod hans hus, byggdt på klippan, rifva ;
mig man ser på dårars vis, liksom böljan, drifva,
flodens våg, som aldrig kan sammastäds förblifva.
Som ett skepp på hafvets våg utan styrman svänger,
som på skyars höga stig flyktig fågel flänger,
inga band mig binda fast, intet lås mig stänger,
jag till mina likar går, mig med bofvar mänger.
1 Latinska texten och min fullständiga tolkning däraf
återfinnes i J. Bergman, Ur medeltidens poesi, Sthlm 1899, sidd. 180 fi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
