Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den senare medeltiden. Brännvinets första framträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
DEN SENARE MEDELTIDEN.
Slutet af denna humoristiska visa är sedan århundraden
kändt såsom ett internationelt dryckeskväde (”Mihi est
propo-situm in taberna mori”) och har iänge tillskrifvits — ehuru
sannolikt, som efter upptäckten af visans början visar sig,,
med orätt — den engelske satirikern Walter Mapes (t omkr.
1215). Det lyder i en redan länge bekant svensk
öfversätt-ning 1 på följande sätt:
När jag en gång skiljes hän, vill jag dö på krogen;
bägaren må stå beredd, liksom förr vid knogen.
Då skall änglaskarans sång klinga glad och trogen:
’herre, var den tratten huld, eljes hin visst tog’en?
Inspirerad blir jag strax, som i kyrkan prästen,
när jag dricker, går direkt så till himlens fästen.
Hell er och ert goda vin, o I krögarnästen!
kylig dryck, som vatten, mjölk, flyr jag såsom pesten.
Hvar och en sin egen skänk fått af allas moder;
jag fick den att dricka vin när jag diktar oder.
Har jag märkt i krögarns fat en sort, som är goder,
genast vid min första klunk strömma rim i floder.
Så precis som vinet är, sådan versen blifver;
intet jag förmår, när ej mat och dryck mig drifver,
Ej det duger minsta grand hvad jag nykter skrifver,
men vid bägarn Naso själf ej jag eftergifver.
Ingen kråksång dock, jag ber; bort med slika funder!
Glasen fyll, och som poet skall jag göra under.
Brusa i min hjärnas hvalf några stop burgunder,
strax Apollons eld jag får under blixt och dunder.
1 Af C. R. Nyblom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
