Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. »Fader Mathew» och Irlands väckelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKONOMISK OCH FYSISK RUIN.397
sig af frasens makt. Men fader Mathew kom, såg och
besegrade äfven detta skarpa hufvud.
Att den märkvärdige prästen verkligen allmänt
betraktades som en sitt lands välgörare i mer än vanlig grad är
slutligen klart af den omständigheten, att en storartad
nationalinsamling föreslogs för hans räkning år 1843. Bland
initiativmännen härtill märktes två härtigar, fyra markiser, nitton
stormän med titeln ”earl”, tio vikomter och baroner, trettio
parlamentsledamöter och en massa präster. På grund af
opraktisk anordning och kanske äfven på grund af föremålets egen
motsträfvighet blef den vackra planen visserligen aldrig utförd,
men den vittnar emellertid om den allmänna tacksamhet, som
besjälade folket.
Fader Mathew hade, i förbigående sagdt, väl behöft den
tillämnade nationalgåfvan, ty liksom han icke sparade sin
hälsa och sina krafter i nykterhetskampen, så sparade han ej
heller på sina tillgångar. Hade han velat förvärfva denna
världens goda, så hade ingenting varit lättare, han kunde ha
tagit snart sagdt hur höga entréer som helst till sina möten.
Men han var icke så till sinnes. Allt, hvad han mottog, gaf
han frikostigt ut igen till nykterhetssakens främjande eller
till sjukas och fattigas bistånd. Naturligtvis påstodo det
oak-tadt onda tungor motsatsen. Han riktade sig, hette det, på
folkmassornas bekostnad. I själfva verket ruinerade han sig
såväl ekonomiskt som fysiskt genom sin
nykterhetsverksam-het, och sällan har världen skådat en oegennyttigare
personlighet. Opraktiskhet i yttre angelägenheter bidrog äfven till
hans ruin. Han hade genom godtrogenhet iklädt sig en mängd
förbindelser, som han ej mäktade inlösa, och den statspension
som han, då nationalgåfvan ej kom till stånd, slutligen fick
mottaga (ungefär 3600 kronor årligen) kom honom själf föga
eller intet till godo utan gick till hans kreditorer.
Väl har Irland ej kunnat hålla sig kvar på den nivå af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
