Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLVI. Nykterhetsrörelsen i Schweiz. Professor Bunges epokgörande skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580
SCHWEIZ.
stan göra den sedvanliga entrén i klassen för att börja en
lektion. I fall jag haft några hallucinatoriska afsikter i denna
riktning, återkallades jag emellertid till verklighetens värld
genom den vältalige ordföranden, som i ett vackert tal
hälsade mig välkommen och ledsagade mig till lämplig plats.
Medan en af ynglingarne — jag tror, att han beklädde
"centralquästorns” (öfverskattmästarens) ansvarsfulla ämbete
— skyndade att förse mig med samma attribut, som utmärkte
de öfriga bisittarne i detta ovanliga kollegium, nämligen glas
och böcker (jag skall strax meddela bådaderas innehåll) — tog
jag en öfverblick öfver församlingen, som nu fortsatte sina
genom min ankomst afbrutna förhandlingar. Den var
visserligen icke synnerligen talrik: omkring ett 80-tal representanter
hade mött, men det måste observeras, att det var ett möte af
valda ombud från skilda lokalföreningar vid gymnasierna i
olika delar af Schweiz. Utseendena påminde alldeles om våra
egna gymnasisters: friska, intresserade 17 —19-åringstyper. En
och annan såg väl något förläst och insjunken ut, men sådant
hörde dock till undantagen. En af dem väckte min förvåning
genom sitt mogna utseende; han tycktes redan närma sig
30-talet. Det befanns ock vara en ”Altmitglied” (f. d. ledamot,
nu student). Mötesdeltagarne voro placerade kring ett väldigt,
aflångt och ganska bredt bord, som någorlunda räckte till för
att bereda alla plats. Hvar och en hade, som förut nämnts,
ett glas framför sig, men ett glas med varmt och godt té i st.
f. våra svenska studenters toddar och punschglas.
Man fortsatte nu, sedan jag fått plats och bjudits mitt
vederbörliga glas, den som sagdt för några ögonblick afbrutna
diskussionen. Det var fråga om utsikterna för föreningens
utbredning äfven till de katolska gymnasierna. En f. d.
medlem från den starkt katolska staden Freiburg höll ett tal, som
ungefär innehöll: Visserligen vore en sådan utbredning
önskvärd, och talaren hoppades, att den måtte kunna komma till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
