Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLVIII. Medelhafsländerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586
MEDELHAFSLÄNDERNA.
på stadens restauranter och förfriskningsställen. Går man in
på ett kafé och rekvirerar något, det må vara hvad som hälst,
äfven kaffe, té eller mjölk, så får man alltid minst ett,
stundom två glas friskt vatten på köpet. En god sed, som ej
skulle skada att införa äfven hos oss. Tvifvelsutan bidrager
den icke obetydligt till upprätthållande af den måttlighet, för
hvilken söderns folk äga gammalt rykte. Att dricka vinet
oblandadt gällde ju i antiken som skamligt, och traditionen att
blanda det med vatten bevaras ännu af folken i antikens länder.
Visserligen finner den nordiske absolutisten det löjligt att under
någon form, låt vara utspädt, intaga en giftig och under alla
förhållanden i någon mån skadlig dryck och har för egen del
ingen lus^ att därmed experimentera; men han bör dock
rätt-visligen erkänna, att de folk, i hvilkas seder det ingår att
dricka vattenblandadt vin, äro jämförelsevis mindre utsatta
för alkoholens modärna folkpest än de, som i likhet med
nutidens ”högst stående kulturfolk” dricka hvilket mischmasch
som helst oblandadt, blott det är tappadt på buteljer, som bära
etiketten vin eller öl. Det lider emellertid intet tvifvel, att
de nu för tiden tongifvande, alkoholiserade folkens exempel
småningom leder till allmän efterföljd äfven i södern.
Dryc-kenskapen är f. n. i hög grad i tilltagande öfver hela Italien
och särskildt i hufvudstaden, som är mäst utsatt för den
utländska ”civilisationens” påverkan. I de äldre stadsdelarne
finner man emellertid de forntida förhållandena bäst bevarade.
I stället för modärna guldkrogar ser man där ännu dessa
gammaldags, ytterst anspråkslösa ”osterior” och — något som för
absolutisten är af hufvudintresse — ”latterior” (mjölklokaler).
Dessa senare kunna stundom vara ”klassiska” nog. Se här en
interiör från en. Man träder in genom en stor, öppen dörr, som
vanligen är rummets enda ljuskälla (så i allmänhet äfven i
romerska butiker). Halfskymningen därinne upplyses svagt af en
lampa, som på en konsol nära det hvälfda taket brinner framför en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
