Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 11. 1ste Juni - Brev fra Stockholm (af Anna Wahlenberg, gift Kjerman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skara åhörare, som icke yttrade sig offentligt, men som sinsemellan disku
terar saken utom föreläsningssalens väggar, bearbetar och sprider den.
Det märktes att intresset var väckt. Och få endast föräldrarna ögonen
öppna för Barnundervisningens fördelar, så att de gifva sitt understöd
åt cle privata mönsterskolor, som troligen komma att bildas, då blir
det snart opinion, och allt efter som den voxer, närma vi oss kanske
det mål, som talarinnan, frøken Key, förehåll oss, och som säkerligen
omfattades med förhoppningar af många under diskussionsaftonen den
16 April, ingen flickskola, ingen folkskola, ingen elementarskola, utan
endast en samshola i ordets bästa och vidsträcktaste mening.
Det ligger vackra löften i denna samundervisningens princip.
Först kvinnans höjande, så kamratandan mellan könnnen och så bort
rifvandet af den mystiska slöja, som obekantskapen bredt emellan
dem, så att de icke lärt att bedömma hvarann sannt och efter för
tjenst. Kanske den också skulle medföra den fördel, om det verk
ligen är en sådan, som Björnson så förälskat sig i, nämligen långa
förlofningar, oeh lyckligt föra dera öfver den farliga tid, då den utveck
lade menniskan säger „jag vill" och de sociala krafven säga „nej".
Björnstjerne Björnsons föredrag här i Stockholm om „Engifte
och Månggifte" hade naturligtvis stark tilströmning. Alla ville se och
höra Norges store skald, så att den rymliga Emanuelskyrkan, der
föredraget hålls, var aldeles fylld, och han fann sig nödsakad att
veckan derpå upprepa det för att tillmötesgå de allmänna önsknin
garne.
Han gjorde ett mäktigt intryk der han stod, hög och kraftfull
med det grånande håret uppstruket från sin breda panna och anlets
dragen fulla af vexlande lif. Det var mera som ett kåseri än ett före
drag. Han talade om egna intryck och personliga bekantskaper, be
rättade anekdoter och framställda bilder från hemmets härd. Och
han drog åhörarna med sig. De afgjorde anhängarna af hans sak
följde honom naturligtvis med förtjusning, och om än motståndarna
till hans åsigter funno honom väl optimistisk, kunde de likväl icke
undgå att gripas af den öfvertygelsens enthusiasme, hvarmed han
talade och at värmas af den ifver, hvarmed han värnade familjens
helgd, familjen, der renheten och alla våra bästa, känslor endast
kunna fostras. Det var blott det lilla fanatiska parti af såkallade
„norskhatare", som visade sig nog lumpet att för nationalitetens
och personens skald skilja sig från de åsigter, det annars
borde ha vidhållit och häckla den framstående man, livars
snille så allmänt vördas. Ja, man var till och med så pojkaktigt
taktlös att mot talarens uttryckliga önskan referera hans föredrag i
detta partis tidning »Svenska dagbladet". Emellertid var detta na
turligtvis icke annat än vanligt gläfs, som livarken allmänheten eller
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
