Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 21. 1ste november - En blick på qvinnans ställning (af fru E. Stenius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fria tänkandet och en obegränsad utveckling. Detta var naturligtvis
äfven för qvinnans utveckling ett vigtigt framsteg. Låtom oss tänka
oss de konservatives känslor, då de heliga klostren förstördes, de
heliga munkarne och nunnorna gifte sig och förbyttes til vanliga män
skor, ja, då t. o. m. bibeln gafs i händerna på ringa qvinnor.
Någonting så storartadt torde icke inträffa i vår tid.
288
Denna ofantliga seger för upplysningen kunde sålunda icke undgå
att beröra qvinnan. Men ännu förflöt långa tider, innan någon tänkte
på att äfven qvinnan saknade undervisning. För männen grundlädes
småningom skolor af olika slag, men hvad qvinnan vidkommer hade
den egendomliga tron rotfäst sig att qvinnan kunde allting af sig sjelf.
Hon hade nämligen det, som männen ej hade, en särdeles fin instinkt.
Derför kunde hon äfven hvad som helst utan egentlig undervisning.
Och i sjelfva verket har qvinnan utan egentlig undervisning varit
stundom den visa drottningen öfver tre riken, såsom Unionens Mar
garetha, stundom en mäktig konungs styrande älskarinna, såsom
Pompadour, stundom fäderneslandets räddare, såsom Jeanne d’Arc,
slottsbefälhafvare, såsom Ebba Flemming, eller (i nyare tid) hänsyns
lös petroleuse, såsom Louise Michel. Deremellan stundom helgon,
stundom hexa, trogen hustru, en allt uppofrande moder, hemmets
hjerta och medelpunkt, tjenarinna och sjukvårderska, diakonissa,
såsom under Pauli tid, predikant såsom på Calvins tid, ödmjuk slaf
vinna, nunna och nihilist, saktlig strumpstickande moster eller faster, ett
lefvande inventarium att födas af familjefäderne, baldocka och fal
len qvinna.
Hela denna långa förteckning, hvilken männen känna lika bra
som vi, har icke kunnat åstadkomma hos de flesta af dem någon
annan åsigt än den, att qvinnorna alltid äro likadanna, att de alltid
hafva varit så från verldens begynnelse och ända till våra dagar, att
alla qvinnor lämpa sig för samma slags arbeten, att de icke behöfva
någon utbildning och undervisning i sitt kall. I uppenbar strid med
dessa grundprinciper hafva männen grundlagt skolor för qvinnor
och det är den enda ologiska handling man kan tillvita dem! Ty allt
sedan dess har qvinnans ställning förbättrats till den grad, att icke ens
alla qvinnor förmått mottaga och tillgodogöra sig alla de förmåner
tiden bjudit dem. De hafva blott så att säga sväljt dem som stora
munsbitar. Det bevisas t. ex. af den omständigheten att icke helso
läran kunnat tillintetgöra snörlifven och moderna, att qvinnor ännu
stundom ingå äktenskap utan kärlek, blott för att blifva försörjda,
ehuru deras egna inkomster äro tillräckliga, att de icke vilja arbeta i
sedlighetsfrågan, ehuru de icke längre äro okunniga om sedeförderfvet,
att de ofta nog äro likgiltiga för qvinnans dyrbaraste rättigheter, ehuru
de redan fått inhemta ganska stora kunskaper osv.
Nylænde, iste novbr. 1892,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
