Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 7. 1ste april - Til „Nylændes“ redaktør (B. M.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som ni vet var det min mening att redan i slutet af januari bege
mig af till Rom, men som den starka kölden åstadkommit trafikhinder,
sitter jag nu här och väntar på öppet vatten och så kom lusten
öfver mig att sända ,,Nylænde“ ett bref härifrån.
I förra veckan voro medlemmarne af „Kvindelig Læseforening“
samlade till fest för Camilla Colleit. Fru M. Thoresen höll festtalet
och tolkade i varma, beundrande ordalag hennes stora betydelse som
författarinna och tillika banbrytare och förkämpe för kvinnofrågan. Jag
har ofta under min vistelse här besökt „Kvindelig Læseforening“ och
funnit den utmärkt organiserad, den rymliga, inbjudande lokalen bjuder
paa all ny litteratur, tidsskrifter m. m., äfven anordnar föreningen för
medlemmarne några föredrag under vinterns lopp; helt nyligen har det
varit tvenne utmärkt intressanta. Det ena om Ibsens „Bygmestér
Solness“ och. det andra om „Kritisk Dannelse“ med påföljande diskus
sion. Medlemmarne kunna, om de önska, efter föredragets slut stanna
och dricka té, hvilket en stor del begagna sig af, och brukar stämningen
vara liflig och treflig.
I sammanhang med Læseforeningen ville jag så gärna med ett par
ord omnämna fru Lefflers bok om Sonja Kovalevsky, som jag nyss
slutat läsa där. Sonja K. var en snillrik personlighet, så rik och varm,
så intensiv, och upptager läsaren så helt och hållet, at man gärna
läser boken om igen med oförminskadt intresse. Hur sorgligt, att
denna geniala kvinna, som så ärofullt representerade vårt kön, skulle
dö vid så unga år men på samma gång är det ju en lettnad att
veta, att hon är befriad från sina lidanden, ty huru viljekraftig och
spänstig hon än var, kunde hon doch ej lefva ett lif beröfvadt det för
henne viktigasta, fullkomlig harmoni mellan två själar. Det tärde och
gnagde på hennes glödande sydländska natur och till slut när all
motståndskraft var förbi blefhon dödens offer; men jag vill ej alttför
mycket fördjupa mig häri, utan önskar blott, att de som ännu ej läst
boken, må göra det, för att sjelf döma.
*) Har maattet henstaa af mangel paa pläds.
Til ,,Nylændes“ redaktør!
Nylænde, iste april 1893.
Köpenhamn, 4—3—1893*).
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
