Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Håkan konungen blef sår,
Ock snart så blef kan dö.
Som nu kerr Håkan konungen
Från hästen måste falla,
Axel Toresson, den ädle man,
Gaf sig kärvid med alla.
„Ock kör du Axel Toresson,
Du kämnar till fylles min död,
Så får du land ock rike här
Och bägges vår fästemö!“
„Till fylles skall jag hämna din död,
Att det skall höras till by.
Jag flyr nu ej för slag eller stöt,
Nej aldrig skall jag fly!“
Herr Axel kan ränner i hopen in,
Han var så vred till mod.
Hvem honom möter slog han geschvindt,
Att den slog ner till fot.
Den herrn så länge värjade sig,
Tils han mist början bäst,
Till dess hans goda svärd
Vid fästet månde brista.
Aderton voro de dödeliga stygn,
Den herrn hade i bröstet.
Sen bar de honom i tältet in;
Så nödigt de honom miste.
Af honom rann blodet så stridelig,
För seger då måste han dö.
Det sista ord han talt för sig
Var alt om hans fästemö.
,,I sägen nu skön Valborg godnatt,
Vår herre skall än för oss råda!
I himmelriket vi träffas full snart
Och mötas gladeligt båda!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
