Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63.
■!. ; I
ö. N.
U’J
- H
9 É
1. En sommardags morgon, då solen
m
■i l *•
sig höjde, Då satt vid en
kulle en yngling, som böjde Sitt gull-gu - la hår mot sin äl-ska-des
faran, Hon svor honom trohet i hira-me-lens namn
2. „Trumpeterna skalla till kriget att vandra,
Jag måste ock följa i krig med de andra.
Men dig, min Hulda, dig lämnar jag hår,
Jag älskar dig mer än mitt lif är mig kärt.
3. Så svår mig, min Hulda, vid himlen, som hör oss,
Att trogen mig blifva, hvart ödet än för oss.
Du måste ock bida tills jag kommer hem,
Du måste ock lida för Hjalmar, din vän.
4. Men sviker du mig, då slocknar min sol,
Då täres mitt hjärta af oro och kval,
Då finnes på jorden från pol och till pol
Ej någon som skänker mig glädje och tröst."
5. „Jag svär dig, min Hjalmar, vid himlen, som hör oss,
Att trogen dig blifva, livart ödet än för oss.
Jag svär dig, min Hjalmar, i lust och i nöd,
Att trogen dig blifva i lif och i död."
6. Bort reser Hjalmar till främmande länder,
Och Hulda hon gråter vid insjöns stränder.
Men sorgen försvinner nog snart igen,
Ty Hulda har fått sig en annan till vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
