Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71.
Pärnå.
1. Flicka da, sora ej af kärlek brunnit, Tag mot ett ord från ett förkrossadt
-H i——i— r-£=*=n
A r u n ’ m m \ □ / r r tf " u i
i h ^ i u ^ A i r 1 L_ 7 J _ ^
1 > / r f 1 - r
bröst! Men kanske om en vän da ren har funnit, Så svik den
: -111
ej intill din lefnads höst!
2. Men kom ihåg de många glada stunder,
Som jag med dig framlefvat har,
Då arm i arm vi gick i blomsterlunden,
Och blott små stjärnor därtill vittne var.
3. Hvad jag har lidit sedan jag fick höra,
Att otroheten i ditt lyärta brann,
Det vet du icke, ty ditt döfva öra,
Är lika kallt som tyärtat i din barm.
4. Blef du förförd af nöjets usla ära,
Blef du förförd af detta slagna guld?
Det hjälper icke dig en gång, min kära,
Du därmed ej betala kan din skuld.
5. Jag ville glömma dig om möjligt vore,
Men ack, det står icke uti min makt,
Ty om jag intill världens ända fore,
Så är du där for mig, du dyra skatt.
6. Nog är det sant, att kärleken är ömmer,
Ja, om den än blir sviken i sin vår,
Men kom ihåg att hon dig aldrig glömmer
Och ej sitt lidande på många år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
